Uppsala kommun har som mål att inga familjer med barn ska vräkas. Trots det utsattes sju barn i Uppsala för avhysning i fjol. Det är en situation som nu 25-åriga Anna och hennes son står inför.
Historien började förra sommaren då Anna, som egentligen heter något annat, och hennes dåvarande man flyttade in i en tvåa. Mannen hade sociala problem och kommunen hade därför beviljat paret en lägenhet med ett så kallat bostadssocialt kontrakt.
I oktober upptäckte hon att hennes man inte hade betalat hyran på flera månader. Hon har sedan dess separerat och bor ensam kvar med sin son på 1,5 år. På grund av hyresskulderna kräver kommunen att de ska flytta senast den sista maj.
Enligt Anna har hon gjort allt för att hitta någon annanstans att bo.
– Det enda som finns är korttidskontrakt i andra hand. Men min son går på förskola och jag kan inte flytta runt med honom.
Hon är timanställd inom omsorgen och har inte råd att köpa en bostadsrätt. Tidigare skulder gör att hon inte får hyra hos Uppsalahem.
– Jag har erbjudit kommunen att betala av ett par månadshyror och lägga upp en avbetalningsplan för resten av hyresskulden men de har sagt nej.
Anna säger att hon kanske kunde slå sig ner utanför stan men att hon som ensamstående förälder utan körkort då skulle få svårt med jobb och förskola.
Enligt kommunens regler ska barn alltid tillförsäkras ett tryggt boende när det är risk för avhysning. Ett alternativ är därför att tills vidare inhysa henne och sonen på exempelvis ett lägenhetshotell.
Men det skulle bli betydligt dyrare än att låta dem bo kvar i lägenheten som kostar 6 700 kronor i månadshyra och som hon betalar ur egen ficka.
I sista hand kan kommunen ansöka om vräkning med hjälp av kronofogden.
Gun Johansson-Öhrnell, enhetschef för socialförvaltningens boendeenhet, medger att det är motsägelsefullt att människor som inte beviljas en bostadssocial lägenhet ändå kan få hjälp med tillfälligt boende.
Hon framhåller att bostadssociala lägenheter är till för människor med sociala problem och eftersom Anna saknar sådana svårigheter har hon inte rätt att bo kvar.
– Det rör sig om en välfungerande person som har ett kontaktnät. Socialtjänsten måste alltid göra en bedömning om personen själv har förmåga att ordna bostad, säger Gun Johansson-Öhrnell.
2011 antog kommuner riktlinjer för vilka som ska få hjälp med bostad. Det ledde till en mer uppstramad hållning.
Av riktlinjerna framgår att socialförvaltningen inte har någon skyldighet att hjälpa bostadslösa i allmänhet. Däremot kan vissa utsatta grupper få hjälp. Det handlar till exempel om:
* missbrukare
* psykiskt sjuka
* flyktingar
* ungdomar som ska slussas ut från behandlingshem
* barnfamiljer med sociala problem som riskerar avhysning
* personer som riskerar att utsättas för våld i familjen
Varje år vänder sig flera tusen personer till socialförvaltningen i Uppsala för att få hjälp att lösa boendefrågan. I fjol var det bara 113 fall som bedömdes ha rätt till bostad av sociala skäl.
Eftersom kommunen har brist på bostadssociala lägenheter får de i många fall inhysas i tillfälliga boenden som vandrarhem eller lägenhetshotell i väntan på att något bostadssocialt kontrakt blir ledigt.
– De flesta som får avslag är vanliga människor med små inkomster, uppger Gun Johansson Öhrnell.