– Det är få romer som jobbar här i Sverige, de bara tigger, säger en storvuxen man.
Han blir genast ifrågasatt av en kvinna i gruppen.
– Tror du verkligen det?
– En del har jobbat med bärplockning men de skötte sig inte, säger en annan man och avbryter en deltagare som försökt få ordet.
– En i taget, manar samtalsledaren.
Runt 60 privatpersoner har samlats i Clarion Hotel Gillet i centrala Uppsala för att under två heldagar diskutera frågan om tiggeri. Det hela ska mynna ut i en rad rekommendationer till Uppsalas kommunpolitiker om vad som bör göras.
Arrangör är statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet där man forskar om medborgardialoger.
– Det är ju hjärtskärande att se tiggarna men samtidigt är de ett otrygghetsmoment i gatubilden, tycker Lave Arnell, som är en av deltagarna.
– Själv är jag för ett tiggeriförbud men tycker att romerna ska få komma hit om de söker jobb.
Josephine Setterwall, som också deltar i diskussionerna, har en helt annan åsikt.
– Aldrig tiggeriförbud, det är bara ett sätt att slippa se lidandet. Vi bör hjälpa romerna men koppla ihop det med att de måste göra något i utbyte, till exempel plugga.
Deltagarna har delats in i grupper och diskussionerna går varma. Under en av programpunkterna berättar Uppsalapolitiker hur deras parti vill hantera tiggerifrågan. Bara Sverigedemokraterna har tackat nej och deras uttalande om krav på tiggeriförbud läses upp.
Vid ett av borden sitter Britt-Marie Hellbom. Hon ägnar sin helg åt medborgardialogen för att hon ser det som ett bra sätt att få framföra sina åsikter till politikerna.
– Diskussionerna i min grupp har varit mycket livliga, konstaterar hon med eftertryck.
Efter en kaffepaus får grupperna möta personer som arbetar med romer i Uppsala. De ger sin bild av situationen för att deltagarna ska vara så välinformerade som möjligt under diskussionerna. Enligt Jale Poljarevius vid Uppsalapolisen finns indikationer på att personer förts hit för att tvingas tigga och ge pengarna till organisatörer.
– Men det är något vi inte lyckats bevisa så att det håller för åtal.
Eva Moberg som arbetar vid ett natthärbärge i Uppsala redogör för bottenlös misär bland många romska tiggare men också hur en del reser hit och tillbaka med flyg.
Efter en stund avbryts informationen och det blir en halvtimme med nya gruppdiskussioner.
Projektledaren Lotti Fred från statsvetenskapliga institutionen säger att det handlar mycket om att skapa ett tillåtande samtalsklimat i grupperna.
– Alla har sett tiggarnas utsatthet och det uppstår en rad frågor. Varför sitter de och tigger? Vem ska ta ansvar? Ska jag skänka pengar eller inte?
– Får man information från olika experter och hör hur andra resonerar kan man ta ställning och ge signaler till politikerna om vad man anser bör göras, menar Lotti Fred.
Framgent ska politikerna ta emot rekommendationerna från medborgardialogen. Uppsalapolitikern Hilde Klasson (S) som varit med under en del av helgen tror att resultatet kan göra avtryck.
– Om det finns någon fråga kring tiggarna där många har samma åsikt kan det påverka.
Hilde Klasson tycker att vanliga medborgardialoger inte alltid fungerar.
– Det brukar komma personer som talar i egen sak, till exempel för att stoppa en skolnedläggning. Men vid den här typen av genomarbetade medborgardialoger kan man skapa ett forum där deltagarna lyssnar mer på varandra.