Klockan 06.00 på annandagens morgon 2004 ringer telefonen. Ekonyheterna på Sveriges Radio vill ha uppgifter om nattens jordbävning i Indiska oceanen. En snabb koll av befintliga data säger att jordbävningen är stor. Den har nått 8,0 på Richterskalan.
Det blir startskottet för ett närmast oavbrutet ringande hos Reynir Bödvarsson, seismolog på Uppsala universitet.
Han upplever att han inte har tillräckligt med uppgifter och får stänga av telefonen för att själv hinna ta fram data från jordbävningen. Då förstår han att jordbävningen är en katastrof. Den visar sig vara uppemot 100 gånger starkare än de första uppgifterna signalerat. Utslaget på Richterskalan blir 9,2, vilket gör den till den tredje kraftigaste jordbävningen som uppmätts.
Bara några minuter efter skalvet sveper en 30 meter hög våg med enorm kraft in över Banda Acehprovinsen i Indonesien och ödelägger regionen. Bara här dör fler än 160 000 människor. När allt summeras har över 226 000 människor mist livet, från Indonesien till Östafrika. En miljon människor har blivit hemlösa.
Allteftersom vidden av katastrofen klarnar i det yrvakna Sverige blir ringandet hos Reynir Bödvarsson intensivare - och har väl inte slutat än. 543 svenskar dog och tsunamis och jordbävningar är allt sedan annandagen för tio år sedan en del vår gemensamma erfarenhet och dessvärre också vår möjliga framtid.
Reynir Bödvarsson svarar i princip alltid.
– Jag såg inga alternativ till att ställa upp. Behovet av information var enormt. Det blev mycket adrenalin, särskilt i tv-intervjuerna. Jag ville ju inte bara stå och pladdra, utan ville uttrycka mig så att folk förstod. Jag ville vara till nytta, säger han med sin sedan tsunamin riksbekanta isländska brytning.
Efter dygn av frågor från medier, myndigheter, företag och privatpersoner försöker Reynir Bödvarsson komma undan en stund för en middag med vänner utanför Uppsala. Han stänger av telefonen.
– Då ringde det i min frus i stället fast hennes nummer inte är registrerat. Jag förstår inte hur journalisterna gjorde. Men det var bara att svara.
I Thailand gjorde myndigheterna omedebart efter jordbävningen bedömningen att det inte fanns någon risk för en tsunami. Ön Sumatra ansågs utgöra ett skydd, och analysen gjordes i tron att skalvet var mindre kraftfullt än det verkligen var. Bedömningen var rimlig där och då, menar Reynir Bödvarsson. Jordbävningen utvecklade sig inte som det fanns skäl att tro. Det sällsynta var att jordbävningen var en 1 200 kilometer lång händelse. Den enorma spänning som samlats under lång tid gjorde att hela jordskorpan gav vika norrut från epicentrum (se grafik på sidan 8-9).
– Signalerna från en sådan här typ av jordbävning blir väldigt komplexa och svårtydda. Vi arbetar med att göra snabbare analyser av data, men det är svårt, förklarar Reynir Bödvarsson.
Under katastrofen blev det helt tydligt att svenska myndigheter, företag och privatpersoner i en kris vill ha information från svensk expertis, på svenska. Det skriver Reynir Bödvarsson i den regeringsutredning som gjordes ett år efter katastrofen. Han avslutar sitt kapitel med en rad tydliga önskemål om satsningar på det svenska seismologiska nätet och dess personal, önskemål som han menar blivit hörda.
Tsunamin ledde inte bara till satsningar i Sverige. Nu finns ett varningssystem uppbyggt i Indiska oceanen och i dag hade inte alls lika många människor dött, tror Reynir Bödvarsson.
Men ännu bättre vore om experterna kunde förutse jordbävningar. Där är vi dock inte än, även om Reynir Bödvarssons och hans kolleger i Uppsala och på Island gjort en pionjärinsats och lyckats förutse en mindre jordbävning på Island.
Knepet är att registrera mycket små förändringar i jordskorpan genom många ytterst känsliga mätinstrument. Han tror att vi i framtiden kommer att kunna göra användbara prognoser för kommande jordbävningar, men det kommer bli som med meteorologiska prognoser: det blir inget exakt och tvärsäkert.
Säkert är dock att en ny jordbävning av den oerhörda kaliber som inträffade för 10 år sedan kommer att ske någonstans, någon gång. Men det kommer att dröja innan det sker utanför Sumatra igen.
– Det tar hundratals år att samla upp de spänningar som släpptes lös, säger Reynir Bödvarsson.