Extra D-vitamin stärker inte benen

Den slutsatsen drar forskare vid Uppsala universitet och Karolinska institutet i en studie som publiceras i den välrenommerade facktidskriften Journal of Bone and Mineral Research.

– Våra resultat är ytterligare ett starkt skäl att ifrågasätta den vanliga uppfattningen att en stor del av befolkningen här i solfattiga Norden har så låga halter D-vitamin i blodet att de skulle behöva ta D-vitamintillskott. Samtidigt understryker de vikten av att ta fram säkrare gränsvärden för att kunna hjälpa dem som verkligen riskerar skador av D-vitaminbrist, säger professor Karl Michaëlsson vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet.

D-vitamin har många funktioner, men mest känd är den att hjälpa kroppen att ta upp kalcium för att bygga upp skelettet. Det mesta av det D-vitamin som kroppen använder tillverkas i huden under inverkan av solens ultravioletta strålar. Bara en mindre del kommer från D-vitaminrika livsmedel, som till exempel fet fisk och mjölk.

För de flesta som bor på nordligare breddgrader känns nog solljus som en bristvara, i synnerhet nu under vintern. En vanlig uppfattning bland både allmänheten och inom vården är att för lite solljus har lett till D-vitaminbrist hos stora delar av befolkningarna i Nordamerika, Norden och Ryssland – och att många därför skulle ha nytta av extra tillskott av D-vitamin för att stärka skelettet och minska risken för frakturer.

– Ändå har flera studier visat att nordbor inte ens under vintermånaderna har lägre halter D-vitamin än personer i södra Europa. Dessutom har ett flertal kontrollerade studier visat att det i stort sett endast är en liten grupp sköra, äldre personer på vårdhem som har en viss positiv effekt av extra D-vitamin. För äldre med eget boende ger tillskott av D-vitamin varken starkare skelett eller minskad frakturrisk jämfört med overksam placebobehandling, säger Karl Michaëlsson.

Kontrollerade studier som dessa, i vilka slumpen avgör om deltagarna får aktiv behandling eller placebo, brukar anses ha det högsta bevisvärdet. Resultaten har ändå inte övertygat anhängarna av uppfattningen att stora delar av befolkningen har ohälsosamt låga nivåer av D-vitamin. En del av dessa skeptiker hävdar att två år, som studierna i medeltal pågick, är för kort tid för att med kosttillskott så att säga få skelettet att återhämta sig efter många år av tidigare D-vitaminbrist.

Det är inte bara dyrt utan brukar också vara mycket svårt att under många år driva kontrollerade kliniska studier, bland annat därför att många deltagare efter en tid väljer att inte längre fortsätta följa den behandling som de lottats till att få.

I den nya studien har forskarna därför använt ett annat sätt att ta reda på om långsiktigt högre halter av D-vitamin ger starkare ben. I stället för att lotta deltagarna till att få tillskott eller inte har de utnyttjat det faktum att det finns ärftliga genetiska skillnader mellan människor när det gäller förmågan att tillverka och tillgodogöra sig D-vitamin.

– Även om två individer har precis samma sol- och matvanor och livsstil i stort leder sådana genetiska skillnader till att de får olika halter av D-vitamin i blodet. Man skulle kunna säga att vissa individer har en genuppsättning som så att säga fungerar som ett livslångt ständigt D-vitamintillskott. Det är detta vi tagit fasta på i vår nya studie, säger Karl Michaëlsson.

Forskarna har analyserat uppgifter från ett par stora forskningsdatabaser om varianter av fem sådana gener och om bentätheten i olika delar av kroppen hos drygt 175 000 kvinnor och män i olika åldrar.

Nära 33 000 hade fått bentätheten i ryggraden och lårbenshalsen uppmätt med en specialröntgenundersökning, för resten hade bentätheten i hälbenet undersökts med ultraljud.

– För ingen av de undersökta genvarianterna fanns något tydligt samband med bentätheten någonstans i kroppen. En genvariant som höjer halten D-vitamin i blodet tenderade dock att vara vanligare vid lägre bentäthet i lårbenshalsen, stick i stäv med uppfattningen om utbredd D-vitaminbrist. Sambandet var dock inte statistiskt säkerställt, säger Karl Michaëlsson.

Samtidigt är det väl känt att för lite D-vitamin leder till att benvävnaden mjukas opp och skelettet deformeras, som vid sjukdomen rakit eller engelska sjukan hos barn och så kallad osteomalaci hos vuxna. Rakit är numera mycket sällsynt i Sverige och även osteomalaci – som ibland förväxlas med benskörhetssjukdomen osteoporos – är ganska ovanlig.

– Helt klart finns en gräns när D-vitaminhalten i blodet ligger så lågt att det är viktigt att öka intaget av D-vitamin, men det är en liten grupp i befolkningen som har denna äkta brist på D-vitamin. Däremot finns utifrån vår studie och andras studier inga skäl att tro att en ökad långtidsanvändning av D-vitamintillskott skulle ha några positiva effekter på benhälsan i befolkningen i stort, säger Karl Michaëlsson.