Till en början var ju kritiken mot regeringen högst befogad. Otydliga direktiv till Försäkringskassan hade lett till att cancersjuka plötsligt kallades till möte för att diskutera jobb i stället för sjukskrivning. Men någonstans här slog det också slint i oppositionens strategi. Kritiken mot "den känslokalla regeringen" hade stor framgång i opinionen och ännu bättre blev det om ordet "stupstock" tillfogades. Det gick helt enkelt inte att motstå.
Som en konsekvens presenterades de rödgrönas förslag till sjukförsäkring i januari utan tidsgräns (stupstock). I övrigt var förslaget snarlikt regeringens. Ingen politiker värd namnet kan ju ha någonting emot "tidiga insatser i syfte att komma tillbaka till arbetsmarknaden".
Förslaget väckte förvåning inom Försäkringskassan (vill de verkligen ha tillbaka det gamla systemet?). Det lär också ha väckt förvåning hos förra sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (S) som i sin socialförsäkringsutredning framhållit nödvändigheten av en tidsgräns. Slutligen borde också det rödgröna förslaget ha väckt förvåning i LO-borgen på Norra Bantorget.
Som riksdagsledamoten Annie Johansson (C) påpekar på sin blogg förordade nämligen även LO en tidsgräns i sin rapport Sjukas rätt till stöd - en idéskrift om morgondagens sjukförsäkring (2007). LO:s slutsats var att en tidsgräns är rätt väg att gå för att "markera det temporära i sjukskrivningen" och "betona att återgång till arbete är målet". Enligt rapporten bör gränsen ligga på 14-15 månader.
Att till exempel Vänsterpartiet förespråkar hög ersättning utan gräns förvånar nog ingen. Men för Socialdemokraterna har sjukförsäkringsfrågan fler bottnar. Det var ju S-regeringar som tvingades inse att evig sjukskrivning är den största stupstocken av alla. Det var också S-ministrar som Hedborg och Hans Karlsson som inledde kampen mot berget av långtidssjukskrivningar.
Så länge opinionsläget är gott kan det förstås finnas skäl att vara tyst för kritiska socialdemokrater. Men även utan ett opinionsfall borde hedern i många fall vara ett skäl att tala ut. Det var ju inte så här vi ville ha det.