Få kan leva på knarkhandel
Går det att bli rik på narkotika? Och vad gör brottslingarna med sina pengar? Det har Brå undersökt bland annat genom att intervjua knarkhajar.
En smugglingsresa kan kosta 100 000 kronor. Så måste man räkna med risken för upptäckt. Tullens knarkhund, labradoren Serra, har gjort livet surt för många smugglare. (Arkivbild)
Foto: Rolf Hamilton
Är de ute efter att bli rika har de gett sig in i fel bransch? I alla fall om man ska tro Brottsförebyggande rådet, Brå, som granskat narkotikamarknaden ur företagsekonomisk synvinkel.
Slutsatsen är att narkotikahandel är något för förlorare.
Storhandlare som forskarna frågat ut vittnar visserligen om vinster på 100 000-tals kronor per månad. Men ytterst få befinner sig på den nivån.
Och även för grossisterna kan det vara kärvt. Som en av dem uttrycker det:
"Som importör har man ofta ett stort grundkapital, men det är sällan det blir så mycket större. Det är samma kapital som snurrar runt i verksamheten hela tiden."
För att få in mycket pengar gäller det att hantera stora partier men då sjunker kilopriset raskt. Ett gram amfetamin kan kosta 400 kronor i gatuledet, men den som säljer ett parti på tio kilo kan enligt Brå bara räkna med att få ut runt 50 kronor grammet.
Ett tiokilosparti amfetamin beräknas inbringa cirka 500 000 kronor för grossisten men då måste man dra ifrån omkostnaderna.
Utgifterna för en enda smugglingsresa kan utan vidare dra iväg till 100 000 kronor i form av arvode till kuriren, flygbiljetter med mera. Sedan tillkommer upptäcksrisken vilken kan innebära flera års lågavlönad fängelsevistelse.
Brå, som bland annat gått igenom nära 300 domar, hävdar att få personer kan leva på att handla med narkotika. Dessutom är det många som missbrukar själva vilket krymper marginalerna.
En vanlig föreställning är att knarkhandlare sysslar med penningtvätt. Men Brå skriver att narkotikaentreprenörer sällan behöver fundera över att tvätta pengar, de har helt enkelt för små inkomster.
Intervjuer med 13 personer som varit verksamma på marknaden visar att vinsterna snabbt spenderas på krogbesök, kläder, resor och spel. En person berättar om krogrundor för 15 000 - 20 000 kronor per kväll.
"Den höga konsumtionen beror bland annat på den psykiska press som det innebär att vara verksam på narkotikamarknaden", skriver Brå.
Pressen utgörs av risken att åka fast och marknadens tuffa villkor. Uteblivna betalningar kan leda till indrivning.
En person uppger dock att det sällan handlar om att döda den skuldsatte; "Då får man ju inga pengar alls. Jag vill inte låta hjärtlös men det är hårda regler i den här branschen. En gång sköt jag en kille i knäet för 30 000 kronor. Man måste markera att man menar allvar".
Med andra ord verkar det smått synd om knarkhandlarna. Men någon större sympati från allmänheten lär de aldrig få.
Så jobbar vi med nyheter