Det visar forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt i en ny studie.
– Liksom borrelia sprids rickettsiabakterier av fästingar. Våra resultat talar för att både vilda djur och våra egna husdjur kan fungera som ett slags tillfällig reservoar från vilka blodsugande fästingar kan hämta upp rickettsiabakterier och sprida dem vidare, även till oss människor, säger Kenneth Nilsson, överläkare vid Akademiska sjukhusets mikrobiologiska klinik.
I studien har forskarna undersökt förekomsten av antikroppar mot så kallade rickettsiabakterier i blodprover från hundar, katter, hästar, rådjur och älgar.
– Om det finns sådana antikroppar i blodet visar det att djuret har eller tidigare har haft en infektion orsakad av sådana bakterier. Ju högre halterna av antikroppar är, desto troligare är det att infektionen skett nyligen eller fortfarande pågår, säger Kenneth Nilsson.
Sammanlagt 450 blodprover analyserades. De hade tagits av personal vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala respektive jägare i fyra områden av Mellansverige under jaktsäsongen.
Högst var andelen djur med antikroppar bland hästarna och lägst bland hundarna. Mer än var tredje häst och var sjätte hund hade antikroppar mot rickettsiabakterier.
– Att antikroppar mot rickettsia var minst vanlig bland hundar var väntat. Hundar är ju de husdjur som rör sig minst fritt ute i naturen där de riskerar att stöta på smittbärande fästingar. Dessutom är det vanligt att hundägare förser dem med halsband med fästingavstötande medel under fästingsäsongen, säger Kenneth Nilsson.
Studien kan inte ge besked om vilken art av rickettsiabakterier som antikropparna riktar sig mot. Av alla kända rickettsiaarter i världen har tre påträffats i Sverige, varav två bara någon enstaka gång.
– Troligtvis har djuren varit infekterade av den rickettsiaart som är i särklass vanligast i Sverige, Rickettsia helvetica. Hos oss människor kan Rickettsia helvetica ge allt ifrån en helt symtomlös infektion till en influensaliknande sjukdom och i allra värsta fall orsaka hjärnhinneinflammation och ansiktsförlamning, säger Kenneth Nilsson.
I blodproverna från rådjuren testade forskarna även för antikroppar mot så kallade anaplasmabakterier, som hos oss människor kan orsaka så kallad fästingfeber, med muskel-, led- eller huvudvärk. Så många som 91 av 107 blodprov från rådjur, 85 procent, innehöll antikroppar mot anaplasma.
Kenneth Nilsson betonar att varken Rickettsiabakterier eller anaplasma smittar direkt från djur till djur eller från djur till människa. Det är blodsugande fästingar som bär på bakterierna som står för smittspridningen.
– Man behöver alltså inte vara det minsta orolig för att bli smittad av sin hund, katt eller häst, säger Kenneth Nilsson.
Men finns det skäl att oroa sig för att ens hund, häst eller katt ska bli rejält sjuk om fästingar under en blodmåltid smittar den med rickettsia- eller anaplasmabakterier?
– Beträffande rickettsian vet vi för närvarande för lite om symtombilden hos djur. Sjukdom hos hund, katt och häst orsakad av anaplasma är mer känd och kan bland annat ge feber, trötthet, matleda och ledsymtom. Långt ifrån alla som smittas utvecklar dock några symtom. Det behövs mer studier för att öka kunskaperna om båda fallen av smitta, säger Kenneth Nilsson.
Studien finns publicerad i septembernumret av specialisttidskriften Vector-borne and zoonotic diseases. Den tidskriften publicerar forskning kring infektioner orsakade av mikroorganismer som kan smitta både vilda djur, husdjur och människor.