Fem år och upp till 40 möten

Historien om Jan Guillous kontakter med KGB lever vidare - senast i medietidningen Resumé och i Lars Adaktussons program Redaktörerna i TV8. Ämnet är också sådant att åtskillig eftertanke krävs för att skilja det väsentliga från det ytligt sensationella.
Expressens avslöjande garnerades med en del överdriven dramatisering. Samtidigt präglades Guillous erkännande och många av de första kommentarerna av en idyllmålning av Sverige och världen under den aktuella tiden som det är nödvändigt att reagera mot. Och affärens kärna är, även om de mer upphetsade formuleringarna rensas bort, att Guillou under fem års tid, 1967 - 1972, hade mellan 25 och 40 möten med KGB:s agenter i Sverige, levererade ett antal rapporter och fick betalt. Oavsett vad som stod i dessa rapporter så måste KGB ha ansett att kontakten var, åtminstone potentiellt, värdefull.

Man kan ha en viss förståelse för det syfte som Guillou uppgivit, nämligen att försöka göra ett stort scoop om KGB:s arbetsmetoder. Men bara till en viss gräns. Genom att acceptera betalning och fortsätta kontakten under så lång tid försatte han sig i en situation som oundvikligen leder till frågor.
Guillou själv sade i en intervju i TV8 att han om någon var helt på det klara med vad Sovjetunionen var för statsbildning och vilken roll KGB spelade. Men varför skulle en vid den tiden övertygad maoist då fortsätta att ha dessa kontakter med den sovjetiska huvudfiendens representanter under så lång tid?
I kommentarerna till Expressens avslöjande har talats om Vietnamkriget och Mellanöstern. Men 1968 ockuperade Warszawapaktens styrkor Tjeckoslovakien, en antisemitisk kampanj pågick i Polen och 1970 revolterade arbetarna i de polska Östersjöstäderna. Den sovjetiska stats- och partiledningen gjorde efter 1968 sitt yttersta för att återställa ordningen inom den internationella kommunistiska rörelsen. Självfallet var man då också intresserad av situationen i Sverige, med de inre striderna inom dåvarande VPK och uppkomsten av konkurrerande kommunistiska grupper.
Svaret på frågan vad Guillou lämnade över finns i Moskva. Och även om det mesta kanske var trivialt så kan givetvis något av intresse för KGB ändå ha funnits med, vare sig Guillou själv insåg det eller ej. De flesta politiskt intresserade unga vid denna tid hade inga svårigheter att inse att kontakter med den sovjetiska säkerhetstjänsten var oacceptabla.