Myggen, som har tvingat människor till ofrivillig husarrest och tillfällig exil, är för många och skapar för mycket tumult för att de ska gå att blunda inför. I år – när myggbekämpningen i området har tioårsjubileum – förväntas 171 ton bekämpningsmedel, som fördelas med hjälp av helikopter, gå åt.
Trots att frågan återkommer varje år saknas en långsiktig plan för hur myggplågan ska lösas. För det är inte så enkelt att man kan börja göra sig kvitt mygglarverna när andan faller på. Varje år, redan under vintern, måste bekämpningstillstånd sökas, vilket inte skulle vara ett stort problem om det inte var för att ett beslut kan överklagas. Det kan i sin tur ta en hel del tid, vilket försenar bekämpningsstarten, i värsta fall så länge att myggplågan redan är ett faktum.
För att göra frågan än mer komplicerad har myggorna i år plötsligt hamnat mellan departementen. Miljöminister Lena Ek (C), vars departement tidigare silade myggen, säger sig inte ha dem på sitt bord. Hennes partikollega Anders W Jonsson hänvisar till civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD), som i sin tur inte vill kännas vid frågan. I mitten sitter Uppsalapolitikern Mikael Oscarsson (KD) som vill ha någon att diskutera med, för att få till en långsiktig lösning, både praktiskt och ekonomiskt. Han har bland annat föreslagit att ett bekämpningstillstånd inte bara ska gälla i ett år, utan i fem, vilket skulle underlätta för alla inblandade och även möjliggöra brandkårsutryckningar om situationen plötsligt blir akut. Dessutom behövs en plan för hur antalet mygglarver ska kunna minskas på sikt, vilket exempelvis kan uppnås genom att försämra miljön för larverna.
I övrig gäller det att agera omgående. För varje år som går intar stickmyggslarverna ett allt större område och det enda sättet att stoppa myggen är att bekämpa dem innan de kläcks. Men då gäller det att regeringen enas om på vilket skrivbord larverna ska kräla – helst innan myggorna flyger in på Rosenbad.