I stället utkommer ständigt nya böcker, politiska kännare skriver initierade essäer och nya politiska stjärnskott jämförs medvetet eller omedvetet med JFK. Fakta och myter kring presidentmordet i Dallas för i dag 50 år sedan har vänts ut och in gång på gång, utan att bilden av Lee Harvey Oswald som ensam mördare övertygande kunnat motbevisas.
Tre faktorer tror jag bidrar särskilt starkt till intresset för John F Kennedys person och politiska insats. Den första är att han verkade i en tid då den liberalt färgade idealism som han utstrålade ännu inte hade kolliderat med den bistrare verklighet som kom att symboliseras av Vietnamkriget. Det finns tecken på att Kennedy övervägde ett amerikanskt tillbakadragande, men sanningen är ju att vi inget vet. Däremot vet vi alla att hans efterträdare, Lyndon B Johnson, trappade upp kriget och att Vietnam, ungdomsrevolten och de svartas kamp för likställighet vid slutet av 60-talet förde in USA i en djup samhällskris.
Den andra är att Kennedy utåt förmedlade en bild av sig själv som en mer resonerande, prövande och långsiktigt tänkande person än vad politiker i allmänhet förutsätts vara. Historikern Simon Schama skriver i Financial Times om en nyutkommen volym med Kennedys brevsvar till allmänheten och tycker sig förstå varför så många kände sig personligt berörda av presidentens attityd. Att Kennedy, som Robert Dallek visat i den banbrytande biografin Unfinished Life, 2003, ägnade sig både åt att dölja sina svåra sjukdomar och åt erotiska snedsprång i stor skala är också sant – men säger kanske allra mest om hur komplicerade människor kan vara.
Den tredje faktorn är politisk. I åtminstone två avseenden var det antagligen avgörande att det var Kennedy och inte Richard Nixon eller någon annan som var president i början av 1960-talet. Kennedy förmådde hålla huvudet kallt när Sovjetunionen 1962 började installera kärnvapenrobotar på Kuba. Han valde karantän av ön före ett militärt angrepp och gav sovjetledaren Nikita Chrusjtjev en reträttmöjlighet som avvärjde hotet om ett kärnvapenkrig – kanske den farligaste situation som mänskligheten hittills stått inför.
Sommaren 1963 valde Kennedy, trots stora politiska risker, att tala till nationen i det som då kallades rasfrågan och som i praktiken innebar att ett tillstånd snarlikt apartheid i Sydafrika rådde i USA:s sydstater. Kennedy talade om att den amerikanska författningens ord om lika möjligheter för alla måste förverkligas och aviserade det som blev medborgarrättslagen 1964. Få tal i USA:s historia har varit lika viktiga, men det var efterträdaren Johnson som fick lagen genom kongressen.
Bilden av Kennedy handlar både om idealitet och om handlingskraft. Bådadera är ofta bristvaror i politiken.