Filmfantasi
Att göra film behöver inte vara särskilt dyrt. Bara man är tillräckligt kreativ. Filmen Supplicium kostade ingenting, berättar Andreas Gejke. På torsdag visas den på videofilmfestivalen Focus i Uppsala.
Att klippa ihop en film på datorn tar tid, men är inte supersvårt, enligt Arvid Jägerbert (med ryggen mot kameran), Andreas Gejke, och Susanna Roth
Foto: Rolf Hamilton
— Vi lånade ett kontor att spela in en scen på. En annan spelade vi in i Andreas rum och en tredje ute i skogen, säger Susanna.
Kamera lånade de av gymnasieskolan GUC, Grafiskt utbildnings center, där de alla tre gick i samma klass.
— Skådespelare var vi själva, tillägger Arvid.
Så en kortfilm kan vem som helst göra?
— Ja, bara man har viljan och lusten, säger Andreas. Men man måste nog ha en del grundkunskap, som hur man klipper och sådär.
— Men det är ganska lätt, säger Susanna. Att göra en film är inte svårt. Men att göra en bra film är skitsvårt.
Eftersom alla tre gick tv-inriktning på gymnasiet, var det den vägen de lärde sig grunderna i att filma och klippa.
De visar stolt sin film och berättar hur mycket tankejobb som ligger bakom.
— Som tittare tänker man inte på var filmen är klippt, att musiken byts ut eller att man lagt på ett filter någonstans, säger Arvid. Men egentligen är varenda liten detalj uttänkt.
Det viktigaste när man ska göra en kortfilm är att ha allt klart för sig innan man börjar spela in scenerna. Manuset måste vara exakt som man vill ha det, och man måste veta precis hur, när och var allt ska spelas in, säger Susanna.
— Annars blir det massor av tråkigt jobb efteråt när man ska klippa och man märker att det inte blir som man tänkt sig, säger Andreas.
— Det kan vara jävligt irriterande att sitta och peta med detaljer i manuset. Man vill ut och filma direkt. Men man vet att man ångrar sig om man tappar tålamodet. Då blir det dubbelt så mycket jobb efter filmningen, säger Arvid.
Att hålla sams är inget problem för filmteamet.
— Vi tänker så lika. Man har en idé om hur filmen ska se ut, och när man förklarar den för de andra visar det sig oftast att deras idé varit densamma.
Hur får ni alla idéer?
— Hm ...ja ... oftast är det någon som säger nåt som kanske bara är en liten antydan till en idé till ett manus. Och så hakar den andre på och sen sitter vi där alla tre och målar upp en story, säger Susanna.
Kortfilmen Supplicium är en ganska abstrakt film. Andreas berättar att tanken var att göra en film där tittaren själv får tänka efter lite. Inte servera hela berättelsen på ett fat.
Det tar inte lång tid filma, säger de. Att filma Supplicium tog en dag. Sedan tog det ungefär tjugo timmar sammanlagt att klippa ihop allt.
Film är en hård bransch, förklarar de. Det är svårt att få tag i pengar. Konkurrensen är stenhård.
När vi börjar prata om Dramatiska institutet i Stockholm får alla tre något drömskt i ögonen.
— Det vore paradiset att komma in där. Då har man ju framtiden fixad. Vare sig man utbildar sig till regissör eller till något annat inom film, säger Andreas.
— Men det får nog vänta några år innan det är meningsfullt att söka dit, säger Susanna. Man måste ha många arbetsprover att visa upp.
Så jobbar vi med nyheter