Johan Mälberg är ambulanssjuksköterska och doktorand vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet. Han forskar även om insatser i ambulansen vid hjärtstopp.
Hjärtstopp dödar nio av tio som drabbas. Men för den tionde är tiden en helt avgörande faktor för att ha klarat sig.
– Därför är insatser vid hjärtstopp alltid speciella för oss, och vi taggar till lite extra, säger Johan Mälberg, ambulanssjuksköterska i Uppsala.
För varje minut som går utan hjärt-lungräddande insatser ökar risken att dö med 10 procent.
– Vi har väl utarbetade rutiner för vad vi ska göra, så att vi kan hålla rätt fokus, berättar han.
Förutom jobbet i ambulansen är Johan Mälberg också doktorand vid Uppsala universitet. Där forskar han just om insatser vid hjärtstopp, och är en del i ett av flera stora internationella forskningsprojekt som leds från Uppsala kring just vård i samband med hjärtstopp.
Förhoppningen är att med mer kunskap öka andelen som överlever. I dag överlever bara drygt 10 procent av dem som drabbas utanför ett sjukhus. Sker hjärtstoppet i sjukhusmiljö, är andelen om kring 30 procent. Chansen att klara sig är alltså liten. Men den har förbättrats.
– Vi hade ännu lägre överlevnadsgrad fram till 2000-talet. I dag är det fler personer som påbörjar HLR innan ambulansen anländer och vi har fler hjärtstartare ute i samhället, säger Sten Rubertsson, professor på Uppsala universitet och överläkare på Akademiska sjukhuset som leder forskningen och är Johan Mälbergs handledare.
Sten Rubertsson är överläkare och professor på Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet, och leder flera internationella studier kring hjärtstopp. Han pekar på att överlevnaden blivit tydligt bättre, även om den ännu är mycket låg.
Att någon snabbt kan påbörja hjärt- lungräddning, HLR, med bröstkompressioner minskar också tydligt risken för skador efteråt. Redan efter fem minuter utan HLR börjar det uppstå skador på hjärnan.
– Så det gäller att någon snabbt reagerar, törs påbörja HLR och larmar 112, säger Sten Rubertsson.
I de två internationella forskningsprojekt han leder (se faktaruta) utvärderas olika tekniska detaljer i vården. Sådan här forskningsbaserad metodutveckling kan på sikt förbättra siffrorna, men det finns ett tak.
– Realistiskt är att vi kan nå 15-20 procents överlevnad med nya tekniker, optimering av vården och utbildning i hjärt-lungräddning. Sedan kan en enskild stad som satsar specifikt nå högre, kanske till en överlevnad på 30 procent, säger Sten Rubertsson.
Flera hjärtstartare, defibrillatorer, ute i samhället är en förklaring till att överlevnaden ökat.
I det projekt där Johan Mälberg doktorerar studeras den syresättning av blodet, ventileringen, som utförs i ambulansen med hjälp av särskild utrustning. Frågan är hur väl det här utförs, eller om det finns utrymme för förbättringar.
För den som påbörjar HLR i väntan på ambulansen är det generella rådet att inte göra inblåsningar mun mot mun, utan att fokusera på trycken på bröstkorgen. UNT har tidigare berättat om Gro Hansen som överlevde ett hjärtstopp tack vara sambon Roine Janssons insatser. Han saknade utbildning och fick rådet av 112 att bara göra bröstkompressioner, till ambulansen kom efter drygt 10 minuter.
"Vid hjärtstopp är vi i ambulansen alltid lite extra på hugget. Tiden är så viktig", säger Johan Mälberg.
– Men tar det lång tid innan ambulansen kommer, då uppstår syrebrist, inte minst om det gäller ett barn. Då är det ändå viktigt att försöka få till inblåsningar, säger Sten Rubertsson.
Roine Jansson hyllar i UNT:s reportage 112:s insatser över telefon, när de tryggt guidade honom till att rädda livet på sin sambo.
Kan vilken ovan människa som helt lyckas med vad Roine gjorde i en så stressad situation?
– 112 är så duktiga på HLR över telefon, och har särskilt utarbetade system och är utbildade för det. Det är så viktigt att få igång hjärt- lungräddningen snabbt, säger Johan Mälberg.