Enligt åklagare Yngve Rydberg är det grova misshandelsfall som tas upp i rätten i dag ännu grövre än det som avhandlades i går.
- Det har varit flera äldre mot en yngre som har befunnit sig i beroendeställning till dem.
Förutom den misshandlade pojkens egen berättelse finns foton på hans skador och ett läkarutlåtande.
Enligt åklagaren har de fyra äldre eleverna tvingat ner pojken på knä och utdelat ett 60-tal slag och ett tiotal sparkar, främst mot ryggen och magen.
Enligt rättsutlåtandet rör det sig om riktat trubbigt och upprepat våld som överensstämmer med pojkens beskrivning av det inträffade.
I den dokumentation som delas ut finns bilder och läkares beskrivningar av de blåmärken och den ömhet som kvarstod en vecka efter misshandeln.
Medan åklagaren läser ur beskrivningarna av skadorna sitter pojken hopsjunken och med blicken fäst mot bordet. De åtalade tittar ömsom i papperen, ömsom på åklagaren.
Upprinnelsen till den här misshandeln ska vara att treorna tyckt att pojken varit uppstudsig och varit dålig på att ta order, vilket han ska straffas för.
Den 17-årige pojken säger i rätten att han tidigare på dagen hade fått order av en av treorna att städa dennes rum. 17-åringen vägrade upprepade gånger och den äldre eleven gav till slut med sig. Men på natten fick pojken ett telefonsamtal och en order att komma ner i källaren.
Åklagaren frågar varför han gick med på att träffa treorna mitt i natten, trots att de misshandlat honom tidigare.
- Jag gick för att jag var övermodig. Jag trodde att om jag pratade med de andra treorna så skulle de förstå händelsen, att man inte kan behandla ettorna som slavar. Jag tycker inte att det är rätt.
Mitt i natten ska pojken sedan ha tvingats städa rummet, utsatts för skäll och misshandlats av de fyra äldre eleverna. Till slut börjar han att gråta.
- Jag säger att jag ska göra som de säger, att traditionerna betyder allt för mig, att jag ska göra som de säger, för jag är så rädd.
Efter den andra misshandeln fick 17-åringens mamma veta vad som hänt. Hon kontaktade pappan som i sin tur kontaktade skolan som gjorde en polisanmälan.
Sedan polisanmälan blivit känd försökte elever ta reda på vem som låg bakom. 17-åringen säger att han svor en speciell ed och bedyrade att det inte var han.
De fem misshandelsmisstänkta eleverna stängdes av en period, vilket resulterade i protester och även en stämning mot skolan på en miljon kronor från en familj.
17-åringen beskriver tiden efter anmälan som att han var utfryst och att ingen förutom hans rumskompis pratade med honom. Ändå fortsatte han på skolan vårterminen ut. Efter sommaren bytte pojken skola.
- Stämningen hade ändrats. Den var inte snäll. Jag kände att jag kunde inte vara trygg, säger han.
Efter pausen var det försvarsadvokaternas tur att ställa frågor till 17-åringen för att mer exakt reda ut vem som har gjort vad.
Advokat Thomas Olsson, som företräder en av de tre som anklagas för att mest aktivt ha deltagit i misshandeln i mars frågar bland annat varför pojken inte vände sig till husföräldrarna på elevhemmet Kvarnbranten där de bodde.
- Det hade inte spelat någon roll eftersom jag bodde med treorna i huset. Hade husföräldrarna gått ner och sagt till hade treorna kunnat bestraffa mig hårdare senare, säger 17-åringen.
- Treorna har mer makt än vad husföräldrarna har. Jag skulle inte våga säga något till husföräldrarna om vad treorna skulle göra.
Efter lunchpausen är det de åtalades tur att berätta om händelsen i källarvåningen. En av de tre 19-åringarna börjar. Han berättar att 17-åringen kallades ner mitt i natten.
- Någon var lite irriterad på NN för att han inte gjort som han blivit tillsagd.
17-åringen ska ha ombetts gå ner på knä.
- Det är inget som borde anses som hotfullt. Det är mjuka mattor. Det fanns inte många sittplatser i rummet så då var det mer naturligt att han satt på knä än stod upp mitt i rummet.
17-åringen ska inte haft någon bra förklaring till varför han inte utfört tjänsten.
- Då tyckte vi att du får gå ut i fem minuter och så får du komma på en bra ursäkt eller anledning.
Efter det bad 17-åringen om ursäkt och treorna beslutade att han skulle städa rummet direkt.
Efter 30 minuter plus ytterligare tio minuter ansåg gruppen att städningen borde vara klar.
- Vi... Någon tycker att det fortfarande är lite stökigt. Så borde det inte vara tycker man. Vi säger till NN "bra jobbat, bra försök i alla fall", men innan han går ut ger vi honom två—tre puffar igen, var, något som på inget sätt är avsett att skada eller kränka.
19-åringens försvarare, Mats Ljungquist, frågar om puffarna.
- Det är bara en grabbig grej. Det är inte för att kränka eller skada. Det är acceptabelt.
- Känner husföräldrarna till det här? frågar advokaten.
- Ja, det tror jag absolut att de gör. Jag tror att det var husfadern som sagt att han ska "sluta se mellan fingrarna". Det tyder ju på att man vet vad som hänt, säger 19-åringen.
Målsägarbiträdet ber 19-åringen att se på bilderna av 17-åringens skador och får frågan om puffarna kan ha gett skadorna.
- Alla reagerar ju olika. En del har ju lätt för att få blåmärken.
En andra åtalad 19-åring säger att han inte minns något alls av den påstådda händelsen och att han aldrig slagit någon. Inte heller har han bevittnat något våld. Han säger vidare att han inte tror på 17-åringens historia.
- Han kan ha blivit pushad av andra människor att säga de här grejerna.
Sedan menar han att historien börjat leva sitt eget liv och att det blev för sent för 17-åringen att ta tillbaka sin historia.
19-åringen hävdar också att husföräldrarna skulle ha märkt av om det pågick en misshandel eller liknande i huset. På frågor från 17-åringens målsägarbiträde svarar han irriterat och kortfattat.