Länsstyrelsen, Transportstyrelsen och Försvarsmakten har synpunkter på såväl luftfartyg som på kameror på allmän plats och spridning av flygfoton, men lagar och regler är inte alltid anpassade till de nya drönarna som köps och hanteras av privatpersoner.
– Det är inte sällan så att tekniken springer före och juridiken kommer släntrande efter, säger Erika Rydgren, länsjurist vid länsstyrelsen i Uppsala.
Länsstyrelsen är den instans som ger tillstånd till kameraövervakning på platser där allmänheten har tillträde, och för kameror som är uppsatta och inte manövreras på platsen. Datainspektionens och länsstyrelsens bedömning är att drönare inte manövreras på platsen, som en handhållen kamera, och därför kräver tillstånd. Syftet med kameraövervakningslagen är att skydda enskildas integritet.
Ingen ansökan om tillstånd för flygfotografering med drönare har kommit in till länsstyrelsen i Uppsala i år.
Vid Uppsala garnison betonar flygplatschefen Olle Torbratt att drönare använda på fel sätt är ett hot mot all flygverksamhet:
– Bromma flygplats stängdes helt för några veckor sedan efter att en drönare setts över Stockholm. Om metalldelar från motorerna vid en kollision sugs in i luftintag och flygmotor kan det orsaka en katastrof. Därför ska man aldrig flyga med drönare nära flygplatser, varken militära eller civila.
Om flygning ändå skulle behöva genomföras nära flygplats ska flygtrafikledningen på platsen kontaktas:
– Den kan ge tillstånd, och ett krav för flygning är att drönarpiloten hela tiden håller kontakt med flygtrafikledningen om drönaren skulle behöva tas ned, säger Olle Torbratt.
Men försvaret har även andra intressen att bevaka när det gäller flygfotografering, skyddet av landskapsinformation. För att få sprida flygbilder av svenskt territorium, oavsett på vilket sätt, krävs tillstånd från Försvarsmakten.
De som vill använda drönare för fotografering i kommersiellt eller forskningssyfte behöver tillstånd från Transportstyrelsen. I Uppsala finns nu 16 operatörer med giltiga tillstånd för verksamhet med obemannat luftfartyg, som termen lyder.
Hur många som faktiskt äger en drönare med kamera i Uppsala eller Uppland går inte att veta.
Men vid Minicars i Enköping som har många års erfarenhet av försäljning av radiostyrda bilar och flygplan, konstaterar platschefen Henrik Gustafsson att drönare har blivit företagets tredje mest sålda vara.
Under 2014 har Minicars sålt de mindre typerna av multirotorer, som Henrik Gustafsson föredrar att kalla dem, ”containervis” till hobbyföretag och leksaksaffärer. Till de mindre typerna räknar han dem som kostar från 400 och upp till 1000 kronor:
– De har ofta en ganska enkel kamera. I högre prisklasser, från 10 000 kronor och uppåt, är kameran betydligt bättre. Den totala marknaden för dem i Sverige ligger på ungefär 10 000 per år.
För tre år sedan var drönare praktiskt taget inte efterfrågade alls, utvecklingen har varit explosionsartad:
– Det är inte bara hobby- och leksaksaffärer som köper. Kraftbolag kollar sina ledningar och bönder sina fält med den här tekniken. Vi informerar alltid våra kunder att det behövs tillstånd för vissa användningsområden, säger Henrik Gustafsson.