Flygfärdig
Knappt fem procent av piloterna i Sverige är kvinnor. Men en vändning kan vara på väg. 18-åriga Catrin Anlér Blomberg är en av de tjejer som drömmer om att sväva i det blå.
Ovanlig. Catrin Anlér Blomberg är en av få tjejer som tar flygcertifikat.
Foto: Per Lundström
Inne i klubbhuset sitter ett gäng ambitiösa elever från 15 år och uppåt och skriver teoriprov. En är Catrin Anlér Blomberg, en av få tjejer som utbildar sig till att bli segelflygpilot.
Efter en stunds väntan utanför klubbhuset kommer hon ut. Hon letar upp ett bord och sätter sig ned för att prata om varför hon vill lära sig att flyga.
Den oundvikliga frågan är förstås hur provet gick.
— Det gick väl sådär. Jag hoppas på att få godkänt, annars kan man ju alltid göra om det igen.
Catrin Anlér Blomberg går sitt tredje år på Rosendalsgymnasiet. Pilotutbildningen är inte en gymnasielinje, utan en utbildning hon läser på sin fritid.
Hur fick du inspiration att vilja bli segelflygare?
— Min pappa flyger och han har tagit med mig på flygturer ett par gånger. Min syster, som är två år äldre, flyger också. Hon har motorcertifikat.
Det var också hennes pappa som tipsade om att flygkursen fanns. Catrin Anlér Blomberg har ingen som helst flygrädsla, vilket förstås är en fördel. Och hon har ganska klart för sig vad det är som lockar med att flyga.
- Det är härligt att sitta i planet och sväva runt... Lät det där väldigt flummigt? frågar hon och skrattar.
Hon medger att det periodvis varit tråkigt med så mycket teori, förkortningar att hålla reda på och så vidare.
— Men teorin också kan vara intressant, tillägger hon.
Hur får man egentligen upp ett segelflygplan? Det har ju ingen motor. Catrin Anlér Blomberg har en förklaring.
— Man blir uppbogserad av ett annat flygplan, sedan släpper man loss linan. Efter det måste man hitta termik, varmluften som får planet att stiga och hålla sig kvar uppe i luften.
Varför tror du att så få tjejer blir piloter?
— Jag har ingen aning. Har faktiskt inte funderat på det, säger hon.
Medan hon släntrar bort för att fotograferas vid ett flygplan berättar flygledaren, tillika Uppsala Flygklubbs skolchef Lars-Eric Hansson, att han började flyga runt 1979. Skolchef har han varit sedan i höstas.
Han visar vägen till sitt kontor och berättar mer om hur det är att ta ett flygcertifikat.
— Det är svårt att säga hur lång tid det tar, det beror på hur intensivt man läser. Kursen består av en teoridel, där meteorologi, aerodynamik, bestämmelser för civil luftfart, navigering, och radiotelefoni ingår.
Sedan följer den praktiska utbildningen som består av tre etapper med ett 60-tal övningar.
Först får eleverna en grundläggande flygutbildning, där de lär sig manövrera flygplanet från start till landning. Sedan följer tre flygningar med en lärare som observerar dem från marken. De får då ett C-diplom, vilket krävs för att få flyga ensam.
Sist lär de sig att utnyttja termiken, den vanligaste formen av uppvind, som gör att planet kan hålla sig i luften. Kursen avslutas med att eleverna äntligen tillåts flyga in sig i ett ensitsigt flygplan.
I Catrin Anlér Blombergs klass går 18 elever men endast fyra är kvinnor.
Inte heller Lars-Eric Hansson har någon bra förklaring till varför få tjejer vill bli segelflygare.
— Det anses vara en utpräglad killsport det här, men jag kan inte förklara varför det är så, säger han.
Han påpekar att finns kvinnliga segelflygare som är mycket duktiga, men han har svårt att säga varför de inte är fler.
— Men jag tror att det är en vändande trend. Vi har fler kvinnliga elever nu är tidigare. Tjejer gillar utmaningar.
I dag är 4,7 procent av Sveriges privat- och trafikflygare kvinnor. Catrin Anlér Blomberg har inga planer på att jobba som pilot. För henne är flygandet bara en hobby och ingenting hon vill syssla med när hon blir äldre.
Hon provsitter ett av de framkörda segelflygplanen och säger att hon när teorin nu är avklarad mest ser fram emot att få komma upp i luften. De praktiska flygövningarna drar i gång så fort det blir torrare på flygfältet.
Så jobbar vi med nyheter