Sedan fortsatte han med att jämföra Europas agerande i dag med ett flertal länders behandling av judiska flyktingar 1939-1940, och förlorade därmed delar av sin poäng. Poängen är att EU-kommissionen inte varit tillräckligt tydlig mot Sarkozys och Berlusconis populistiska grepp att införa tillfälliga gränskontroller efter händelseutvecklingen i Nordafrika.
Det råder ingen tvekan om var kommissionen står i fråga om den fria rörligheten. Den är fundamentet för hela unionen, slog ordföranden José Manuel Barroso fast. Kommissionär Cecilia Malmström, även hon på plats för att försvara och förklara kommissionens reaktion, var också tydlig med att gränskontroller ska ses som en sista utväg för EU, och inte användas oansvarigt av enskilda länder.
”Skriv det då”, manade Guy Verhofstadt, ledare för den liberala gruppen i parlamentet. Med sin hållning har kommissionen bara öppnat för nya möjligheter att ”spela pingpong” med flyktingarna, hävdade han.
En kommission och ett parlament i luven på varandra är vardag inom EU. Nya skrivningar kommer och man blir överens. Den stora frågan är hur de 27 ländernas regeringar kommer att agera i flyktingfrågan. I dag möts Tobias Billström och de andra ministrarna inför toppmötet 24 juni.
Mycket arbete återstår innan EU har en gemensam asyl- och flyktingpolitik. Redan 2012 ska man ha gemensamma asylregler, rättssäkert och lika bemötande vid samtliga gränser in i unionen. Men sedan måste man också nå en samsyn om vart de som har skyddsbehov ska ta vägen.
Enligt Anna Maria Corazza Bildt, i center-högergruppen EPP, finns det nu en stor majoritet för synsättet att det är människorna som kommer som har problem, inte mottagarlandet. Ändå måste statistiken för flyktingärenden per medlemsland bli tydligare, och det måste göras gemensamma bedömningar om rimligt mottagande utifrån befolkning och geografi. Så länge EU inte gör detta grundarbete ordentligt kommer främlingsfientliga krafter i medlemsländerna att ha tolkningsföreträde om flyktingmottagandet.