Flyktingfamilj får bo på nedlagt daghem

Det finns inga sängar i det nedlagda daghemmet, så familjen sover på madrasser på golvet. I köket står det gamla sopor överallt, eftersom familjen inte har nycklar till soprummet. På golvet i en korridor ligger smutstvätten utbredd. De har inga nycklar till tvättstugan heller.
Socialförvaltningen har ett flertal gånger bett Uppsalahem om att få nycklarna till tvättstuga och soprum, men fått nej.
Åsa Hedenberg, VD för Uppsalahem, förklarar att de inte ger ut några nycklar om de inte har ett kontrakt.
— Det här är inte en uthyrning som vi har gjort. Eftersom vi inte har något hyresavtal kan vi inte lämna ut nycklarna.

Fanns ingen bostad
Waleed Hamad kom till Sverige som politisk flykting för drygt ett år sedan. För sex månader sedan meddelade han att han ville ta hit sin fru och sina elva barn. Då lät det som att en bostad skulle gå att ordna åt familjen. En dag före familjens ankomst visade det sig att det inte fanns någon bostad, och de blev placerade i det nedlagda daghemmet. Plötsligt blev Waleed Hamad tvungen att ordna madrasser, mat och någon som kunde hämta hans familj vid flyget.
— Vi hade planerat att flytta in den här familjen i en bostad i Nyby, men den fick vi använda för att evakuera när vi tappade 12 treor 1 januari. Det var inte så mycket vi kunde göra åt saken, förklarar Fred Mellor, som är chef för flyktingbostäder inom Uppsala kommun.

Rivningskontrakt
Åsa Hedenberg, VD för Uppsalahem, beklagar familjens problem men menar att det inte finns något de kan göra.
— Det är en olycklig situation. Vi skulle gärna hjälpa till om vi kunde, men vi har inga möjligheter. Det är socialförvaltningens skydlighet att ordna det här. I det här fallet är lokalen inte avsedd för bostadsändamål, och då vore det att bryta mot både lag och detaljplan om vi hyrde ut den.
Fred Mellor förklarar att det egentligen är fastighetskontoret som ska ordna bostäder för flyktingar.
— I det här fallet har det nu utgått ett brev om att de ska återställa ett gammalt bostadshus. Jag har inte fått något besked om hur lång tid det kommer att ta, så jag kan inte heller säga något till familjen. Eventuellt går det att ordna ett rivningskontrakt på en femma i den gamla brandstationen också, men det är osäkert.

Två veckor till
Hustrun berättar att det känns skrämmande. Hon vet inte vad hon ska göra eller hur hon ska lugna sina barn.
— Det är svårt för både mig och mina barn. Ingen har något att göra och barnen kan inte gå i skolan. Vi hade det inte så här där vi kommer ifrån. När jag kom hit blev jag alldeles chockad över hur det såg ut.
När Waleed Hamad frågade hur länge de skulle behöva stanna i daghemmet blev svaret en till två veckor. Nästa gång han frågade sa de upp till ett par månader. Nu vet han inte hur länge de behöver vara där och det finns ingenting att se fram emot.