Det första Wilhelmina Ehnwall, 17 år, tänker på när hon hör ordet ”fördomar” är dåliga stereotyper. Som i skolmiljön där eleverna har fördomar om hur man är och ser ut när man går på en viss skola eller en speciell linje. Hennes egen skola, Katedralskolan, förväntas till exempel bestå av en skara hipsters.
– Man får höra att vi lyssnar på indie-musik och har en stor hårbulle på huvudet, säger hon och skrattar.
För just den fördomen krockar med hur Wilhelmina Ehnwall själv är. Hon klär sig oftast i jeans och bandtröjor och lyssnar på hårdrock och punk. Det är inte ovanligt att hon får höra att hon, som blond och blåögd tjej, inte förväntas lyssna på så ”hård” musik. Men det är fördomar som går åt båda hållen. Det har hon själva märkt när hon står och spelar musik på en fest och någon, som ”ser ut” att lyssna på Justin Bieber, önskar en låt med Marilyn Manson.
Oavsett om vi vill erkänna det eller ej så är det nog så att vi alla dras med olika fördomar. Wilhelmina Ehnwall tror att det beror på att livet blir enklare för människor om man placerar in andra i fack, istället för att se att alla är olika.
– Fördomar har man om en grupp och inte specifika personer. Det är oftast negativa saker, men det finns bra fördomar också. Det kan vara om man förväntar sig av till exempel politiker att de ska vara på ett visst sätt som är bra – då kan fördomarna göra att något förändras, menar hon.