För de civilas skull

En dokumentär musikvideo är slutmålet för högstadieeleverna på Margarethaskolan i Knivsta. Projektet handlar om civilas situation i krig och vad man gör när allt hopp redan är ute.

Uppsala2014-02-19 08:03
Elever och lärare har arbetat tillsammans under vårterminen.
Det är full koncentration bland dansarna i den lilla salen. Repetitionerna inför filmupptagningen pågår intensivt, det är inte många dagar kvar. I den lilla trappan står bandaren och musiken som spelas är skriven av Joakim Bergström, 16 år som går i nian.
Astrid Cederberg, 14 år och Elvira Liljeborg, 14 år, står på en gymnastikbänk och sjunger. Låten som heter When all hope is gone handlar om de civilas situation under krig, hur de hoppas att terrorn ska försvinna.
- Det är hemskt för de civila. De har inte varit med och gjort något, de har inget att säga till om men de blir ändå inblandade, säger Astrid Cederberg.

Margarethaskolan har ett projekt som sträcker sig över hela året, Du, jag och världen. Som tradition har man tidigare knutit ihop varje årsprojekt med en teater­föreställning under våren, men i år inbjöds eleverna att tycka till om vad man kunde göra i stället.
- Mitt förslag var att vi skulle skriva en låt och göra en video till den säger Joakim Bergström.
Förslaget röstades fram bland andra och Joakim fick till uppgift att skriva låten.
- När man skriver en låt måste man få in något för att kunna skriva. David Jansson, vår musiklärare berättade om Darfour. Jag läste om situationen i Afganistan och upptäckte att det är hemst, helt sjukt. Sedan skrev jag låten.

I ett annat klassrum arbetar byggnadsgruppen i lera.
Erik Fabreschi, 13 år, Fredrik Svanberg, 14 år, Magnus Norman, 15 år, och Klas Möller, 14 år, tillverkar figurer som de ska använda i en animerad film. Soldater, minor, bilar, moln allt ska så småningom ingå som rekvisita. Filmen kommer att handla om en soldat som dödar pappan i en familj.
- Hela familjen kommer att bli arg på soldaten och vilja få stopp på mardrömmen, säger Erik Fabreschi.

I danslokalen pågår repetitionerna med samma intensitet. Ebba Sandell hjular över golvet, Desiré Mohsenpour dansar fram med bestämda steg. För henne har projektet inte bara inneburit nya kunskaper om krig och de civilas situation.
- Jag har också lärt mig hur svårt det är att göra koreografi och hur viktigt det är med takter, jag trodde nog att det skulle vara lättare, säger hon och dansar vidare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om