För närvarande är de nuvarande

Den nuvarande regeringens finansminister lägger i dag nådiga luntan på riksdagens bord. Ja, man brukar visst fortfarande säga så, ett år efter maktskiftet - den nuvarande regeringen. Jag hörde det på radio häromdagen och läser det i tidningarna då och då. Det kanske är för att vi ordentligt ska kunna skilja på den nuvarande och den förra. Eller rent av den nästa? Jag tittar i arkivet för att se om man brukade skriva den "nuvarande" även om den förra regeringen. Men man får gå tillbaka ända till Carl Bildts statsministerperiod för att uttrycket ska vara vanligt.
I dag är i alla fall förväntningarna på den nuvarande regeringen lika höga som förtroendesiffrorna är låga. Förra gången Anders Borg presenterade en budget hade han haft tio dagar från tillträde till färdigtryckt lunta. Detta blir alltså den nuvarande regeringens första "riktiga" budget. Dags att leva upp till vallöftena!
Men samtidigt som detta är finansministerns högtidsstund är det en besvikelsens dag för det äskande Sverige. Förväntningar är ju till för att komma på skam. Företagen vill ha mindre byråkrati och skatter. Facken vill ha återställd avdragsrätt för fackliga medlemskap. Forskningen vill ha mer pengar. Försvaret vill ha mer pengar. Och Vägverket. Och Banverket. Och kulturen. Och kommunerna.

Det bästa omdöme den nuvarande regeringen kan få en dag som denna är "ett steg i rätt riktning". Man får aldrig vara nöjd. Den insikten ger också en delförklaring till den nuvarande regeringens svaga opinionsstöd. På väg till makten förmedlades ett budskap om vad man ville göra med Sverige, att arbete skulle löna sig och att människor bättre skulle komma till sin rätt. Efter den 17 september 2006 tackade man väljarna för det beviljade anslaget - förlåt, mandatet - och gick in och regerade.
Den intresseorganisation som säger sig vara nöjd och börjar gneta gör sig snart ointressant. Och då vet vi vad Anders Borg gör med anslagen nästa år.