För sextio år sedan tog Mao över
Vid sextioårsjubiléet för en vecka sedan dominerade de beundrande tongångarna. Kina förefaller ha klarat den ekonomiska krisen bättre än de flesta, tillväxten är hög år efter år, vanliga kineser är i vissa avseenden friare i vardagen än någon gång tidigare och Kina är en internationell ekonomisk maktfaktor som också USA måste ta hänsyn till. Men samtidigt består de faktorer som motiverade avståndstagandet i New Republic - med alla sina framsteg är den viktiga sanningen om Kina alltjämt att landet är en brutal diktatur och att medborgarnas rörelsefrihet förutsätter att de samtidigt accepterar att inte ha något inflytande på de stora besluten i landet.
Frågorna om Kinas framtid är många. Några som kan ställas just med anledning av sextioårsjubiléet är följande:
1: Kan Kina alltjämt kallas för kommunistiskt? Om kommunism betyder statligt ägande av produktionsmedlem och strikt planekonomi så är svaret nej. Kina är snarare det mest uppenbara exemplet på en utvecklingsmodell som kan kallas för auktoritär kapitalism och som i dag inspirerar en del politiska eliter också i andra länder.
Men om kommunism betyder enpartisystem, ideologisk likriktning och privilegier för medlemmarna i en styrande politisk klass så är svaret ja. Och rent maktpolitiskt är detta det grundläggande - planekonomin kan då ses som ett av många redskap för partiets maktställning, ett redskap som man i viss utsträckning kan avstå från om man tror att möjligheten att behålla makten ökar med större utrymme för privat kapital och enskilt företagande.
2: Kunde Kinas materiella framsteg ha uppnåtts med ett annat politiskt system än en totalitär partidiktatur? Här är svaret uppenbarligen ja - det finns ju ett exempel på en kinesisk stat som kan redovisa väl så imponerande ekonomiska framgångar och som åtminstone de senaste tjugo åren upplevt en snabb utveckling mot demokrati.
Också kring Taiwans framtid finns frågetec-ken, men där hålls obestridligen riktiga val mellan konkurrerande partier, där finns pressfrihet och intellektuell frihet av ett slag som saknas i folkrepubliken. Också Taiwan var från början en hård diktatur men den ekonomiska politiken där lade grunden till en mer genuin marknadsekonomi än på fastlandet, medan inflytandet från USA gjorde att det i längden blev omöjligt att hålla tillbaka kraven på politiska reformer.
3: Är Kina verkligen stabilt? Det är högst osäkert. Den ekonomiska utvecklingen är mycket ojämn och den ekonomiska ojämlikheten i landet är dramatisk (och för övrigt väsentligt större än på Taiwan). Etniska konflikter i landets ytterområden (Tibet och Xinjiang) tycks komma upp till ytan mer än tidigare och kan mycket väl sprida sig till andra delar av landet eller flyta ihop med sociala och ekonomiska protester mot den politik som förs. Vad sker när den höga tillväxttakten någon gång avtar? Spänningarna kan bara hanteras framgångsrikt om det politiska systemet öppnas, men samtidigt innebär varje öppning att en dynamik skapas som kan hota partiets kontroll.
4: Kommer Kina att ta över USA:s ställning som ledande ekonomisk makt? Snarare förefaller det troligt att USA får dela sin tidigare dominans med åtminstone två andra länder - inte bara Kina utan också Indien. Och det är inte utelsutet att det i längden visar sig vara det demokratiska Indien som blir den viktigare av dessa två makter, i kraft av sin traditionella öppenhet, mångfald och tolerans.
Kinas framsteg sedan 1980-talet är i sanning imponerande. Men man kan inte komma hur långt som helst utan frihet och demokrati.
Så jobbar vi med nyheter