Det är rättegång i Uppsala tingsrätt. I salen sitter föräldrarna och läraren. Den utsatte pojken och hans kamrat berättar i ett videoförhör sin version om vad som hände den ödesdigra onsdagen i maj förra året. Klass fem skulle avsluta en lektion på Hågadalsskolan. Pojken jagade en kamrat med en pinne, som barnen beskrev som en lek. Läraren sade till honom att sluta, men jakten fortsatte. När kamraten ramlade på marken ilsknade läraren till, lyfte pojken i jackan och satte ned honom ett tiotal meter därifrån så han trillade omkull. Sen fick han en utskällning inför resten av klassen.
Läraren berättade att det varit problem med klassen i fyra år. Den bestod av många pojkar som hade svårt att lyda honom.
– Vi hade det tufft tillsammans även om det blivit bättre, sade läraren.
Läraren hade vid flera tillfällen begärt hjälp, så skolledning var väl medveten om att det var ”struligt” på lektionerna. Nu ansåg läraren att det inte fanns något annat val än att ”lyfta bort” pojken. Pojken tog illa vid sig. Läraren såg det och ångrade sig, sökte upp honom, bad om ursäkt och försökte förklara sig inför klassen.
När pojken kom hem märkte föräldrarna Gunilla Anderson och Hadi Rahimi Danesh att något var på tok. Sonen brast i gråt och berättade. De kontaktade skolan direkt. En utredning inleddes. Läraren stängdes av från arbetet och fick byta skola. Senare konstaterade skolans ledning att sonen utsatts för kränkande behandling.
Fyra dagar efter rättegången träffar UNT dem i radhusträdgården i Eriksberg. De har gjort en anmälan till Skolinspektionen och är kritiska till vad de anser vara skolans brist på agerande före kränkningen. De vill att frågan ska diskuteras öppet för att skolledningen ska se över sina rutiner så att inte fler barn och lärare drabbas.
– Läraren berättade för skolans ledning vad som hänt samma dag. Men skolan kontaktade inte oss. Det var vi som fick kräva att träffa läraren och rektorn. Vi gick till skolan och gjorde senare en polisanmälan, då skolledningen valde att inte göra det, säger Gunilla Andersson.
Hon och flera andra föräldrar hade hört rykten om att läraren kunde få vredesutbrott i klassen.
– Men skolan verkar inte ha tagit tag i problemet.
Hadi Rahimi Danesh tror att konflikten hade kunnat lösas genom stöd och öppna samtal och om läraren fått den hjälp han krävt genom åren. I stället hamnade all skuld på barnen, och läraren.
– De fick rykte om sig att vara en stökig klass. Läraren är ingen ond människa men blev syndabock när det stöd som krävdes uteblev. Hur kan man låta en grupp elever på låg och mellanstadiet dominera och låta det fortgå tills en lärare tappar kontrollen och där läraren beskriver att barnen är elaka och mobbar honom, säger han.
Först sedan kränkningen var ett faktum fick gruppen prata ut tillsammans med två socialarbetare om skolans värdegrund, om klassen och problemen.
– Varför har de väntat så länge. Det finns metoder för att hantera sådant här i tid. Var de rädda för att skolan skulle få dåligt rykte? Man kan undra vad som pågår i en av våra viktigaste pedagogiska institutioner då personal tillfogar en elev skador. Det vi ser är att skolans organisation och dess ledning brister, säger Hadi Rahimi Danesh.
När läraren förflyttades gav skolan heller ingen information, varken till barnen eller föräldrarna
– Vi vet än i dag inte om de har någon plan om det här skulle hända igen. Vi känner oss inte trygga som föräldrar med skollednings förhållningssätt, säger Gunilla Anderson.