Varför ingen förlängning? Jo, Lissabonfördraget har gett EU-parlamentet mer makt på handelsområdet. Nu träter man med ministerrådet om detaljer i handelsavtalens funktion och genomförande, om tullfrågor, om vem som beslutar om vad. Under tiden hamnar nya förslag på området i långbänk.
Den svenske EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) är förvisso EU-vän, men en ännu större vän av frihandel. Han låg bakom ett förslag till parlamentet, konstruerat så att knuten om Kosovohandeln skulle kunna lösas samtidigt som varken parlamentet eller ministerrådet skulle framstå som förlorare.
Men när betänkandet om förslaget om ”särskilda handelsåtgärder för länder och territorier knutna till EU:s stabiliseringsprocess” röstades ned med knapp marginal i en föga uppmärksammad votering försvann också hoppet för Kosovo. Föredragande var Vital Moreira, Portugal, professor i konstitutionell rätt och ordförande i utskottet för internationell handel, som ansåg att förslaget stred mot EU:s fördrag.
Handel skulle kunna vara ett av EU:s främsta vapen mot oroligheter i närområdet. Frihandelsavtal har varit avgörande för återhämtningen i andra länder i forna Jugoslavien som nu är på väg mot medlemsansökan i EU. Liknande avtal skulle kunna förhindra att utvecklingen i länder som Tunisien, Egypten, och så småningom Libyen, går åt fel håll.
Men fortfarande finns starka krafter inom EU som anser att institutionerna går före folket. Lissabonfördraget innebär på papperet större makt åt de folkvalda och större öppenhet i processerna vilket inte gillas av alla. Motkrafterna kommer att segra till slut, men maktkampen kan i värsta fall komma att ta lång tid. Den tiden har vi inte, varken i EU, på Balkan eller i Nordafrika.