I hallen står byggmaterial och kartonger. De ska installera en ny fläkt och renovera köket. De sitter runt matbordet och äter en snabb middag. Efter jobbet gick de med Pernillas dotter till hennes gympagrupp, nu har de precis kommit hem. Situationen verkar precis som hos vilken småbarnsfamilj som helst. Men så är det inte. I den här artikeln har de påhittade namn. De vill vara anonyma, inte minst för att de är oroliga för vad som kan hända.
Niklas är förföljd och trakasserad av en före detta flickvän. Och det har pågått i runt ett och ett halvt år. Nästan lika länge som Pernilla och Niklas har varit ett par.
– Det var en flyktig relation med en tjej som var väldigt kär i mig. När jag märkte det insåg jag att jag aldrig varit kär i henne och avslutade relationen. Men hon ville inte acceptera det, säger han.
– Från början tänkte jag att du inte var tillräckligt tydlig och att hon var olyckligt kär i dig. Något som inte är så ovanligt. Men sedan dess har det bara eskalerat. Det verkar som om hon inte har några gränser. Ibland får jag mardrömmar av situationen, säger Pernilla och vänder sig till Niklas.
De är överens om att kvinnan behöver vård. Det är deras högsta önskan. Hon skickar en massa sms till Niklas. Han visar upp ett och där står att kvinnan anser att de fortfarande är ett par, tonen är ömsom klandrande, ömsom snäll och bedjande.
Ibland kan han få några stycken om dagen, ibland dundrar de in hela tiden. En vecka skickade hon 160 stycken. Hon skriver att hon vet att de är ihop och att han är kung i hennes liv. Ibland skickar hon saker till honom, det kan vara kläder eller några kilo choklad. Niklas har gjort klart för henne att förhållandet är över och har slutat använda mobiltelefonen. Kvinnan tar kontakt med hans mamma, hans övriga familj, med en kompis som har ett litet barn och som bor i hans förra lägenhet. Det ger Niklas dåligt samvete. Han vill inte att andra ska drabbas.
– Jag har gjort hur många polisanmälningar som helst, det känns som om jag gjort det tusen gånger, säger han och tar ett djupt andetag.
– Aldrig förr har jag varit i kontakt med någon myndighet där så många varit sjukskrivna och där de bett mig återkomma senare gång på gång.
De kontakter han haft med polisen har, bortsett från en gång, varit olika personer varje gång. Det innebär att han har fått berätta om allt som hänt från början om och om igen. Några månader efter att trakasserierna börjat fick kvinnan besöksförbud. Niklas plockar fram beslutet och läser. Det står att besöksförbudet innebär att hon inte får ta kontakt med honom. Den som bryter mot besöksförbudet kan få böter eller fängelse i högst ett år. Förutom att sms:a, ringer hon eller söker upp dem. En dag ringde hon på när Pernilla var ensam hemma och öppnade dörren. Kvinnan sa att hon ville träffa Niklas men Pernilla bad henne gå och föste ut henne. Då skrek hon och bankade och sparkade på dörren. Hon drog i handtaget, skrek in genom brevinkastet och ryckte med sig dotterns namnskylt när hon gick.
Pernilla ringde larmcentralen och de skickade direkt två polisbilar.
– På larmcentralen kunde de höra hur hon skrek i bakgrunden och de tog det på allvar. Jag är bara tacksam att min dotter inte vara hemma den gången, säger Pernilla som blev förhörd efter att hon gjort en polisanmälan om ofredande.
Kvinnan togs in på polisstationen för förhör. Nästa dag fick Pernilla och Niklas veta att hon hade lovat att inte bryta besöksförbudet.
– När polisen berättade det för oss kändes verkligen som om de trodde på henne och hade attityden att det inte var så farligt, hon är ju bara en liten tjej, säger Niklas.
Men redan nästa dag var hon i farten igen. Niklas är övertygad om att ärendet har låg prioritet och har en känsla av att han blir behandlad annorlunda för att han är man.
– Vid ett annat tillfälle sa polisen att hon var trevlig och det kändes verkligen som ett hån mot oss. Det hade de aldrig sagt om det hade varit jag som hade varit förföljd, säger Pernilla.
Niklas är inte rädd att något ska hända honom personligen.
– Men jag tycker man måste se till hela situationen. Vi är en familj och här finns ett barn, säger han.
Och till sommaren ska de få sitt gemensamma barn. Niklas är frustrerad, det säger han och det märks tydligt på hans sätt att prata. Trakasserierna har en förmåga att ta över hans tankar. Pernilla märker hur dåligt han mår när kvinnan gett sig till känna. Själv är hon lugnare, men de är båda smått oroliga hela tiden. Kvinnan har ringt till dem och hotat att ”ta det till nästa steg”. De vet inte vad de betyder, och de varken vill eller kan ta kontakt med henne för att fråga på grund av besöksförbudet. Men de har köpt en brandsläckare och fått rådet att installera ett sjutillhållarlås. De är ständigt på sin vakt, kollar flera gånger att dörren är låst, trots att de sett att den är låst. De ser sig omkring när de är ute. De vet aldrig om hon dyker upp.
Niklas mobiltelefon har varit hos polisen två gånger för att säkra bevis. Paret trodde att besöksförbudet skulle betyda något, men för dem har det inte förändrat något i realiteten.
– Vi tror inte att det finns något som stoppar henne, hon måste få vård, säger Niklas som i ett tidigare skede, innan besöksförbudet, tagit kontakt med kvinnans familj för att berätta om situationen och hur dåligt han tror att hon mår.
Den hjälp som kvinnan erbjudits har hon tackat nej till. Åtal är nyligen väckt mot kvinnan men hur lång tid det tar innan ärendet tas upp i rätten vet de inte. Det enda de har fått veta är det troligen skulle gå fortare om hon skulle göra dem något som är allvarligare än det som hänt hittills.