– Direktiven var mer omfattande än de i första hand verkade. Mer arbete än vad beräknat har till exempel gått åt att formulera en definition av vad oredlighet är, säger Margaretha Fahlgren, professor i litteraturhistoria vid Uppsala universitet, som leder utredningen.
Hittills har enskilda universitet och forskningsinstitutioner själva kunnat avgöra vad som ska räknas som oredlighet inom forskningen. Det har lett till att definitionerna av vad som ska betecknas som oredlighet varierar – från att enbart gälla medvetet forskningsfusk till att även innefatta slarv.
De juridiska frågorna kring forskningsfusk har också tagit mer tid än beräknat, och utredningen förstärktes i höstas med ytterligare juridisk expertis.
- Vi måste vara säkra på att de förslag vi lägger fram också är juridiskt hållbara. Så långt möjligt bör de även kunna gälla hanteringen av frågor kring oredlighet i forskning utanför statliga universitet och högskolor, till exempel vid stiftelseägda Chalmers eller inom kommuner och landsting, säger Margaretha Fahlgren.
Utredningen, som tillsattes av regeringen i oktober förra året, ska ta fram förslag till en mer enhetlig, tydligare och mer rättssäker organisation för att hantera fall av misstänkt oredlighet inom forskningen.
Kan det bli fråga om ytterligare förseningar innan arbetet är klart?
- Nej, vi är nu så gott som klara. Det mesta av tiden fram till presentationen 24 februari gäller inte själva utredningsarbetet, utan redigeringsarbete och praktiska frågor som till exempel att trycka utredningen, säger Margaretha Fahlgren.