På dessa agarplattor inne på Biomedicinskt centrum i Uppsala odlas bakteriekulturer fram när forskningsgruppen forskar på antibiotikaresistens.
I ett labb på BMC i Uppsala odlas bakteriekulturer fram på agarplattor av forskarna Nikos Fatsis-Kavalopoulos och Dione Sánchez-Hevia.
De är en del av ett NIH-projekt som försöker hitta nya sätt att diagnostisera och behandla antibiotikaresistens, samt förstå mekanismerna bakom. Forskarna har jobbat med projektet i över fyra år, men det är oklart hur länge de kan fortsätta.
NIH, alltså den amerikanska myndigheten National Institutes of Health, är den största finansiären av medicinsk forskning i världen. Efter att Donald Trump kom till makten i USA har hans administration föreslagit att minska NIH:s budget med 40 procent.
Detta ger nu ringar på vattnet här i Uppsala.
Det berättar Karin Forsberg Nilsson som är dekan för den medicinska fakulteten på Uppsala universitet.
– Det första USA:s nya regering gjorde var att lista en rad termer som var förbjudna, som jämställdhet och mångfald. Fanns de orden med drogs pengarna till projekten in omedelbart. Och nu har de gått ett steg längre, säger hon.
Karin Forsberg Nilsson är professor, cancerforskare och dekan för medicinska fakulteten på Uppsala universitet.
Nu har NIH nämligen pausat all finansiering av projekt i andra länder i väntan på att kontrakt ska förhandlas om. Det gäller även pengar som forskare redan beviljats och baserat sina utlägg på.
– Vi går in i ett vakuum där vi inte vet vad som kommer att hända. Vi vet inte om de här pengarna faktiskt kommer att komma till Sverige och Uppsala universitet, säger Karin Forsberg Nilsson.
Det rör sig sammanlagt om 26 miljoner kronor till sex olika medicinska projekt som satts på paus.
Ett av dem är forskningen på antibiotikaresistens, som leds av Dan Andersson. Forskningsgruppen är inne på det femte och sista året av sitt projekt, och har redan hunnit publicera flera av sina framsteg längs vägen.
Dan Andersson hoppas att han snart ska få ett positivt besked om förra årets anslag. Om han inte får det måste han börja säga upp personal.
Då finansieringen alltid släpar efter ett år har de inte fått de pengar de hade beviljats anslag för under föregående år. Det innebär att de just nu ligger ute med mellan sju och åtta miljoner kronor – som de inte vet om eller när de kommer att få. Och om de inte får pengarna?
– Det vore ju katastrof för oss. Jag är mest orolig för mina medarbetare. Jag har ju en fast tjänst, men det är många kompetenta forskare som jag kanske måste låta gå, säger Dan Andersson.
Två av personerna i hans grupp som riskerar att bli av med jobbet är forskarna Nikos Fatsis-Kavalopoulos och Dione Sánchez-Hevia.
Nikos Fatsis-Kavalopoulos och Dione Sánchez-Hevia har varit en del av NIH-projektet i Uppsala i över fyra år.
– Det som är mest frustrerande om anslaget försvinner är att vi inte har gjort något fel, men att det kan avslutas oavsett. Anslag kan stoppas om man inte gör några upptäckter eller framsteg, som det ska vara. Men i det här fallet är det motsatsen, vi har gjort framsteg, säger Nikos Fatsis-Kavalopoulos.
Eftersom de också är i slutskedet av sitt projekt, så är det nu de räknar med att göra sina viktigaste upptäckter.
– Det handlar inte bara om jobbet, det är också att de resultaten vi får nu inte kommer kunna användas. Det är inte bara dåligt för oss, det är dåligt för vetenskapen, säger Dione Sánchez-Hevia.