"Jag har bara kÀnt lockelsen och sett den roliga sidan av universum", sÀger Erik Zackrisson, apropÄ ordet rymdÄngest.
RymdÄngest. Att stÄ dÀr under bar himmel, titta upp och förlora sig i stjÀrnorna och kÀnna sig sÄ obetydlig att meningslöshetens svindel sÀtter sig i magen ...
Den kÀnslan har Erik Zackrisson, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, aldrig kÀnt.
â Jag har snarare kĂ€nt lockelsen och sett den roliga sidan av universum, sĂ€ger han med tydlig norrlĂ€ndsk tyngd.
PĂ„ en kaffemugg i bokhyllan pĂ„ kontoret pĂ„ Ă ngströmlaboratoriet i Uppsala stĂ„r det "Mad scientist", galen vetenskapsman. PĂ„ skrivbordet stĂ„r en annan mugg prydd med texten "Are we alone?", Ăr vi ensamma?.
Och det Àr just den frÄgan han söker svar pÄ. Och nÀr det gÀller att systematiskt söka efter intelligent liv i rymden var han först ut i forskare-Sverige. Efter en tid som ensam pionjÀr har han nu en doktorand vid sin sida, Sveriges första inom det som kallas SETI, Searching for Extra-Terrestrial Intelligence.
Men nĂ„gra existentiella kval har alltsĂ„ utblickarna in i det okĂ€nda inte gett honom. Ăven att söka efter utomjordingar Ă€r ett jobb.
â Allt blir vardag. Men jag tĂ€nker pĂ„ att vi Ă€r lyckligt lottade. Vi Ă€r nĂ„gra fĂ„ spejare som spanar efter andra civilisationer och att fĂ„ vara en av dem gör mig lycklig, sĂ€ger han.
Hur gör de dÄ? Vad gör han nÀr han kommer till jobbet? HÀmtar kaffe i nÄgon av muggarna och kollar mejlen: "NÀhÀ, ingen utomjording i dag heller."
Eller?
"Den som ropar hallÄ ut i universum riskerar att fÄ ett kort liv", sÀger forskaren Erik Zackrisson. DessvÀrre Àr det vad mÀnniskan redan gjort. Bilden visar stjÀrnbarnkammaren NGC 6357 i vÄr egen galax Vintergatan.
Ja, lite Ät det hÄllet kanske. För undersökningarna sker inte genom att spana utÄt i teleskop, utan genom inre spaning, det vill sÀga genom analys av data frÄn skanningar av stjÀrnhimlen som redan Àr gjorda.
Den grova analysen av datan görs av datorer som varskor om nÄgot fenomen sticker ut frÄn det förvÀntade. DÄ fÄr mÀnniskan gripa in.
â DĂ„ analyserar vi nĂ€rmare. I de allra flesta fall Ă€r det inget. Men om vi inte hittar nĂ„gra utomjordingar, sĂ„ hittar vi i alla fall nya fenomen och ny astrofysik. VĂ„ra spaningar blir inte lottlösa, sĂ€ger Erik Zackrisson.
Ăr vi ensamma i universum? Det försöker Uppsalaforskaren Erik Zackrisson och hans doktorand i Uppsala ta reda pĂ„.
Hittills har datorerna hittat ett tiotal fenomen som ser ut att bryta mot det kÀnda mönstret. I nÀsta led prövar forskarna olika tÀnkbara förklaringar, allt för att kunna utesluta att den enda rimliga förklaringen Àr att vi ser spÄr av en intelligent civilisation.
Förbi den hÀr hypotesprövningen har ingen kandidat kommit Àn.
â I ett slutstadie sĂ„ Ă€r det nog observationer pĂ„ gammalt sĂ€tt i teleskop som gĂ€ller. Men det Ă€r tidskrĂ€vande och dyrt.
Erik Zackrisson Àr uppvuxen pÄ 80-talet, ett bra decennium för nÄgon med talang för att bli rymdforskare. Star Wars, ET, och adventskalendern "HjÀltar och monster pÄ himlavalvet", dÀr Sif Ruud och Johannes Brost förklarade vÄra stjÀrnbilder, bidrog alla till att öppna hans vÀrld lÄngt bortom uppvÀxtstaden UmeÄ, ut mot rymden och galaxerna.
â Jag har aldrig varit nĂ„gon amatörastronom, utan det som lockade var det filosofiska: Har rymden ett slut, vad Ă€r oĂ€ndlighet och finns det annat liv? I högstadiet började jag kĂ€nna att jag ville bli astronom och det tog mig sedan till Uppsala som student, berĂ€ttar han.
Erik Zackrisson vÀxte upp och formades under 80-talet, en tid med filmer som ET och Star Wars.
Intresset för rymdepos verkar finnas kvar. PÄ vÀggen sitter en plansch frÄn operaversionen av Aniara. Adventskalendern har han försökt att se om med sina barn.
Ăr det till nĂ„gon hjĂ€lp att vara kulturellt intresserad av rymden nĂ€r man söker efter intelligent liv?
â FrĂ„n vissa subgenrer av science fiction tror jag att det gĂ„r att lĂ€ra nĂ„got. Jag föredrar sjĂ€lv rymdvarelser som Ă€r helt obegripliga för oss, dĂ€r vi inte kan förstĂ„ deras syften, som i Tarkovskijs film Solaris. SĂ„ mĂ„ste vi tĂ€nka i sökandet efter intelligent liv ocksĂ„, tror jag.
Faktum Ă€r att Erik Zackrissons spaningar bygger pĂ„ en avancerad teori om vad en mer utvecklad civilisation skulle vara kapabel till. Det lĂ„ter som verklig science fiction, men idĂ©n Ă€r att en civilisation betydligt lĂ€ngre utvecklad Ă€n vĂ„r kommer att krĂ€va oerhörda mĂ€ngder energi. Eftersom den har överlevt â om den finns â har den ocksĂ„ lyckats hitta lösningen pĂ„ energiproblemet. En sĂ„dan civilisation borde ha förmĂ„gan och tekniken att kapsla in sin egen sol, för att med gigantiska paneler utvinna energi ur stjĂ€rnan.
Erik Zackrisson söker specifikt efter fenomen pÄ stjÀrnhimlen som kan indikera en sÄ kallad DysonsfÀr, en tÀnkt energilösning i en mer utvecklad civilisation som utnyttjar sin egen stjÀrna.
Den hÀr tÀnkta konstruktionen kallas DysonsfÀr, efter teorins upphovsman pÄ 60-talet. En sÄdan borde vi kunna se pÄ stjÀrnhimlen som ett ljusfenomen som inte stÀmmer med vad vi brukar se, som en indirekt signatur frÄn en annan civilisation. Och det Àr just sÄdana som Erik Zackrisson söker efter.
Vad kÀnner du nÀr ni hittat en kandidat?
â Att nĂ„t Ă€r fel, att det Ă€r knas pĂ„ kameran eller nĂ„got sĂ„dan. För det har det alltid varit förr, bara besvikelser, sĂ€ger han.
KÀnner du nÄgon sorg inför det?
â Nej, man mĂ„ste inte vara troende för att hĂ„lla pĂ„ med det hĂ€r. Jag har ingen klar magkĂ€nsla att det finns liv. Jag Ă€r agnostiker och helt bekvĂ€m med tanken att det inte finns nĂ„got som vi kan fĂ„ kontakt med.
Och i jÀmförelse med fientligt lagda utomjordingar vore det ju bÀttre om vi Àr ensamma.
Ur det perspektivet kan man verkligen fundera pÄ det smarta i att vi mÀnniskor basunerar ut vÄr existens i universum. Med sÄdant som militÀr radar och TV-sÀndningar har vi redan röjt vÄr nÀrvaro. En civilisation som har teknologi för att plocka upp de hÀr signalerna skulle kunna upptÀcka dem pÄ stort avstÄnd. Och att ropa hallÄ ut i universum kan vara ödesdigert, om en aggressiv civilisation pÄ relativt nÀra hÄll fÄngar upp vÄra signaler.
â Vi döljer oss inte, snarare skriker vi rakt ut och har redan skickat ut signalerna. Det gĂ„r inte att fĂ„ ogjort, sĂ€ger Erik Zackrisson.
Men om vi skickar ivÀg signaler till höger och vÀnster i universum kanske nÄgon annan ocksÄ gör det. DÄ skulle vi pÄ jorden kunna registrera det.
Jordlika exoplaneter i andra solsystem har blivit av högsta intresse i forskningen nÀr det gÀller att annat liv i rymden.
â Men det har varit helt tyst. Ingen har hittat eller hört nĂ„gonting. Faktum Ă€r att resultaten av all forskning som gjorts Ă€r förenlig med en teori om att rymden Ă€r steril, sĂ€ger Erik Zackrisson.
Kanske mÄste man vara lite galen vetenskapsman för att med de hÀr oddsen ÀndÄ tycka att det Àr givande att gÄ till jobbet varje dag.
Men mycket kommer att hÀnda under de nÀrmaste Ären med ny, banbrytande teknik, pÄpekar Erik Zackrisson. Inte minst sker kunskapsutvecklingen snabbt nÀr det gÀller de jordlika sÄ kallade exoplaneter utanför vÄrt solsystem, som vi kunnat identifierat flera av.
â SĂ„ det hĂ€r Ă€r ett spĂ€nnande jobb. NĂ€stan varje dag i alla fall.
Att spana efter fenomen i rymden som kan indikera andra civilisationer Àr dyrt och tidskrÀvande. Forskarna i Uppsala anvÀnder datorkraft för att analysera miljontals data frÄn stjÀrnhimlen.