Det hade i och för sig sina svagheter, inte minst slog åldersgränsen vid 27 år slumpmässigt och orättvist. Möjligen var det också i kantigaste laget i sitt förhållande till arbetsrätten.
Men det var ändå ett förslag som angrep ett av de viktigaste problemen i dagens Sverige, nämligen att det är så svårt för dem som står utanför arbetsmarknaden att komma in. Risken är att en ungdomsgeneration, eller åtminstone en stor del av den, berövas
sin framtidstro när den i stället hade behövt komma in på arbetsmarknaden, etablera sig i samhället, stärka sin självkänsla och få känna sig behövd.
Vilka sociala problem det i förlängningen kan komma att leda till vill man helst inte tänka på.
Andra förslag cirkulerar också i debatten. Förra statsrådet Jan Nygren och förre LO-utredaren Jan Edling presenterade nyligen ett förslag med uppmjukad arbetsrätt i kombination med starkare individuell trygghet i förhållande till centerförslaget.
I Danmark finns det s k flexicurity som resulterat i en ungdomsarbetslöshet i storleksordningen en tredjedel av den svenska. Även andra idéer cirkulerar i den allt livligare debatten. Blott regeringen och stödpartierna sussar självbelåtet vidare i paulunerna.
I går kom centern med ännu ett förslag, oortodoxt förvisso men troligen med potential att få större stöd än förslaget om särskilda ungdomsavtal.
Partiet vill helt enkelt införa en bonus till privata arbetsförmedlare som kan ordna ett fast jobb till en arbetslös. Det kan handla om företag, ideella eller rent av fackliga organisationer. Systemet finns i Holland, där det beskrivs som "en succé" och där den som förmedlat ett jobb får 50 000 kronor.
@3a Text:
Lättsinnigt kanske någon tycker. Men då bör man nog begrunda bakgrunden till förslaget. Det motiveras nämligen av att en svensk arbetsförmedlare i genomsnitt varje år förmedlar ett (!) jobb, enligt uppgifter som nyligen presenterades.
Det kan diskuteras vilket epitet som bäst beskriver den prestationen. Skandalös, som sammanfattande beteckning förefaller inte på något sätt vara överord. Och slutsatsen kan i varje fall inte gärna bli att allt är bra som det är i "den nästan bästa av världar", för att citera rikets högvördige finansminister.
Regeringen försöker gömma sig bakom tendentiöst tolkad statistik. Hälften av de långtidsarbetslösa ungdomarna har redan fått, eller håller på att få jobb, påstod finansministern när vårpropositionen presenterades. De þd> 1 000 nya s k plusjobben för ungdomar framställdes nära nog som ett dråpslag mot ungdomsarbetslösheten.
Så är det förstås inte och det vore ju också höjden om inte arbetslösheten skulle börja röra sig nedåt på vad som kanske visar sig vara toppen av en högkonjunktur.
Men räknar man ihop de ungdomar som är arbetslösa, i åtgärder, som studerar men hellre skulle vilja arbeta, samt de förtidspensionerade — d v s alla ungdomar som vill arbeta, men i dag inte har något arbete, ligger siffran på 146 000.
Skrämmande - och den som likt regeringen och stödpartierna slentrianmässigt viftar bort alla förslag till förändringar tar på sig ett stort ansvar.