Vid 18.30-tiden söndagen den 3 april 1977 hittar en kvinna en man som ligger på gården utanför ett hyreshus på Vaksalagatan 18. Kvinnan tror först att mannen är en fyllerist, men det visar sig vara hennes granne, Ingemar Nylund.
När han hittas är han fortfarande vid liv men avlider sedan på väg till Akademiska sjukhuset.
Ingemar Nylund har en del skador på kroppen, men det är inget som får varken polis eller sjukvårdspersonal att misstänkta att något brott ligger bakom dödsfallet. Det är först några dagar senare, när obduktionen är klar, som man börjar misstänka att Nylund fallit offer för en mördare. Obduktionen visar nämligen att skadorna på kroppen, framför allt en skada på halsen, var dödande.
Eftersom man inte inledningsvis misstänker något brott spärras platsen där Nylund hittas aldrig av. Och när man väl konstaterar att Ingemar Nylund faktiskt har mördats ligger man redan långt efter i utredningen. När UNT uppmärksammar dödsfallet får polisen in mängder med tips och utredningen kan ta fart på allvar. Allt vi i dag vet om mordet är det som framkommer i utredningen.
48-årige Ingemar Nylund var ingenjör och anställd som tekniker på fritidsförvaltningen. Han var uppvuxen i Varberg, frånskild och bodde ensam, men hade två lägenheter på Vaksalagatan 18, en användes som bostad och den andra som kontor. På fritiden samlade Nylund nämligen på antikviteter, bland annat gamla mynt. Han importerade och sålde klockor. Just klockverksamheten intresserade polisen – det var en lönsam fritidssysselsättning för Nylund. Han ska sällan ha berättat om sitt privatliv, men affärsverksamheten och hur inkomstbringande den var ska han gärna ha berättat om. Ett av polisens spår var att en klockaffär kunde ha varit upprinnelsen till mordet. Alla de han köpte klockor av och flera av köparna hade inte helt rent mjöl i påsen, enligt polisens utredning.
Polisen försökte kartlägga Nylunds sista timmar i livet. Vid 10-tiden på söndagen hade han setts tillsammans med en bekant på ett kafé och under dagen hade han träffat en mängd olika personer på diverse platser i staden. Vid 18-tiden hade ett vittne sett Nylund komma gåendes på Vaksalagatan i riktning mot bostaden. Därefter ska Nylund ha gått in i sin lägenhet och bytt om. Det var nämligen i "inomhusklädsel" han senare hittades på gården.
Inne i Nylunds lägenhet säkrade polisen blodspår, från en specifik plats i lägenheten till ytterdörren. Man säkrade även blod i trapphuset. Polisen fick tag på en taxichaufför som vid 18.30-tiden, minuter innan Nylund hittades liggandes på marken, hade sett Nylund på gården, svårt omtöcknad. Han hade vacklat och stött sig mot väggen innan han föll ihop. Taxichauffören larmade via taxiradion. På flera väggar kunde polisen sedan säkra handavtryck.
En granne ska strax före klockan 18.30 ha sett Nylund springa förbi dennes fönster. En av polisens teorier var därför att Nylund blev attackerad inne i sin lägenhet och att han sedan försökte fly från sin mördare och föll ihop på gården. Lägenhetshuset hade två ingångar och mördaren kan obemärkt ha tagit sig ut bakvägen.
Det fanns också en teori om att Nylund avslutat sitt eget liv. Men skadorna på hans kropp stämde inte helt överens med den teorin, och det faktum att Nylund tagit sig ut från lägenheten och ut på gården talade också mot självmord.
Uppsalapolisens utredning kring mordet blev omfattande. En särskild kommission med 17 Uppsalapoliser och fyra utredare från rikskriminalen frikopplades för att arbeta med fallet på heltid. Man förhörde en stor mängd personer och följde upp flera tips. Flera vittnen hade uppgett att det på gården vid tidpunkten för mordet ska ha funnits ytterligare en man. Denne man, som pekas ut som "mystisk" i tidningarna, ska ha varit kraftigt byggd, mörkklädd och cirka 175 cm lång. Han tros ha kommit ut från lägenhetshuset och ska ha fällt någon slags kommentar innan han försvann från platsen – exakt vad framgår inte men något i stil med "nog dags att ringa ambulansen nu". Den här mannen pekas ut som den som kan ha bragt Ingemar Nylund om livet. Polisen lyckades under utredningen gripa en man, som ska ha erkänt att han hade med mordet att göra, men personen tar senare tillbaka allt han sagt. Och längre än så här kom inte polisen.
År 1993 skrev journalisten Gubb Jan Stigson att mordet på Ingemar Nylund figurerat i utredningen kring den så kallade Sätermannen, Thomas Quick/Sture Bergwall. Men det här visade sig senare vara ett misstag och Gubb Jan Stigson tog tillbaka uppgifterna.
Hela polisutredningen ledde till fler frågor än vad den gav svar och i dag är fallet preskriberat sedan länge. Exakt hur Ingemar Nylund faktiskt dog och varför förblir en gåta än i dag.