Fram för lattepappor!
Oftast tvingas jag acceptera att dela min kaffestund med fikasugna och föräldralediga kvinnor, lattemammor populärt kallat, med allt vad det betyder av barnskrik och kryssande mellan gigantiska barnvagnar.
Men var är lattepapporna?
Det jämställda samhället är fortfarande långt borta. Det behövs mer än en jämn könsfördelning i riksdag och regering och avsaknad av formella skillnader. Den som tvivlar behöver bara titta in i närmaste stormarknad och se vilka som gör inköpen, eller vilka det är som knuffar barnvagnarna.
Visst sker förändringar, men det är fortfarande kvinnorna som tar ut 80 procent av föräldraledigheten. Och det är kvinnorna som står för 64 procent av vab-dagarna, att vara hemma för vård av sjukt barn. Mannen som familjeförsörjare och kvinnan som ansvarig för hushållet är fortfarande norm i många svenska hem.
För att få föräldrar att dela föräldraledigheten lika, har regeringen infört en särskild jämställdhetsbonus. Papporna ska uppmuntras, inte tvingas, att vara hemma mer med sina barn. Moderaterna vill nu pröva samma system med morötter hellre än piskor på fler områden: även ett delat uttag av vab-dagar bör kunna belönas med en bonus av något slag.
De senaste årens nymornade moderata intresse för jämställdhet är välkommet. Folkpartiet var länge alltför ensamt om att från borgerligt håll driva jämställdhetsfrågor, men numera är även de andra regeringspartierna med på tåget.
Feminism är helt enkelt för viktigt för att bara vara en angelägenhet för den politiska vänstern. Könsroller och invanda mönster påverkar fortfarande i stor utsträckning våra val och framtidsutsikter. En borgerlig jämställdhetspolitik bör sträva efter att sudda ut dessa strukturer - men utan pekpinnar och tvång.
En pappa ska inte hindras från att köra barnvagnen och en mamma ska inte tvingas hem under barnets första år. Därför är både jämställdhetsbonus och de nya moderata förslagen ett steg åt rätt håll.
Det behövs fler lattepappor. Men bonus är bättre än kvotering.
Så jobbar vi med nyheter