– Man kan se bara under min tid hur festandet förskjutits från Carolinabacken mot Ekonomikumparken och nu håller på att röra sig tillbaka mot backen igen, säger Carl Frängsmyr, universitetshistoriker.
Valborgsfestandet startade på 1800-talet som ett sätt för studenterna att markera sin plats som en grupp i samhället. På den tiden fanns inte studentkåren utan det var Allmänna sången som samlade studenterna.
– Man behövde skapa egna traditioner och bestämde att studenterna skulle fira fyra högtider där valborg var en. De övriga som bland annat rörde firande av det som man såg som hjältekonungar har av politiska skäl successivt försvunnit och bara valborg är kvar, säger Carl Frängsmyr.
Under åren har saker tillkommit och dragits ifrån i firandet. En period kastades det ägg bland valborgsfirarna. Men det är helt borta i dag.
Mössvinkningen infördes av Torgny Segerstedt på 1950-talet, då han var universitetsrektor. Det var ett sätt att tydliggöra regelverket som fanns för när man skulle bära studentmössa och inte. Men långt innan dess hade studenterna börjat samlas i Carolinabacken.
– Ett tag var studentmössorna på väg bort och det var färre människor i backen. Men känslan nu är att det är på väg tillbaka igen, också studentmössorna, säger Carl Frängsmyr.
En annan trend är att firandet sträckts ut i tiden.
– Förr talades det om den långa natten mellan sista april och första maj. Men nu börjar festen flera dagar innan med valborg och skvalborg. Och det kräver väl en viss fysisk uthållighet att orka med ett så långt festprogram. Och det kanske man har när man är ung, säger Carl Frängsmyr.