Från Syrien till bagerijobb i Uppsala

Det kom ett mejl till UNT. Skriv om vår arbetskamrat Mohamed som är en fantastiskt duktig och superbra kollega, stod det.

Vi stämmer träff på ett fik i Uppsala där det dyker upp en lång ung man med ett stort leende på läpparna.

Han tar en kopp kaffe men något fikabröd vill han inte ha. Kanske inte så konstigt med tanke på att han enbart under den gångna förmiddagen har varit med och snott ihop bland annat 60 vetelängder. Han jobbar nämligen som bagare på Güntherska hovkonditoriet i Uppsala.

– Jag bakar matbröd, bullar, vetelängder, semlor, lussebullar och mycket annat, räknar han upp på lätt bruten svenska.

Mohamad Alkadour är en av de många Syrienflyktingar som kom till Sverige för två år sedan och han har redan kommit långt i sina ansträngningar för att bli en del av vårt samhälle. Det innebär ibland tidiga morgnar och vissa dagar är det bara att kliva upp klockan 3 på morgonen för att komma i tid till jobbet.

Hela veckan är fulltecknad. Han har avverkat SFI, kurserna i svenska för invandrare, och håller nu på med kompletterande studier för att komma in på gymnasiet. Målet är att bli ingenjör.

Varje kväll består av fysisk träning, antingen på gym eller i judolokalen i Fyrishov. Mohamad har hållit på med judo i många år och i december lyckades han gradera för svart bälte.

En stor del av hans judoengagemang handlar om att lära ut sporten till barn.

– Det är jätteroligt att träna barn i judo och samtidigt lär de mig svenska, berättar han.

Judo är något han älskar och är fast besluten att hålla på med hela sitt liv.

Vad är det som är så kul med judo?

– Allt. Man måste vara stark i kroppen men också vara flexibel i sitt tänkande och behärska tekniken. Det gäller att fokusera varje sekund, gör man inte det förlorar man direkt. Dessutom tycker jag mycket om att tävla mot kompisarna i klubben.

Mohamad Alkadour ler nästan hela tiden när han pratar och verkar ha en ljus syn på tillvaron. Han berättar om flykten över Medelhavet i en 16 meter lång båt, packad med 370 personer. Inte ens minnet av hur båten började ta in vatten får honom att se särskilt skärrad ut, men han medger i alla fall att han blev lite rädd.

En skugga i tillvaron är att en av hans systrar blivit kvar i Syrien, hon vågar inte ge sig ut på den farliga båtfärden.

Hur kommer det sig att det börjat så bra för dig i Sverige?

– Det är för att jag fått jobb och lärt känna så många fina kompisar här. Det har också hjälpt mig att bli bättre på svenska.