Courchevel 1850 i franska Tre Dalarna. Den mest exklusiva skidorten i det jättelika systemet av pister och liftar.
Morgonflyget från Arlanda till Genève och förbokad transfer gör att jag är framme redan vid lunchtid. Hotel Pralong ligger förnämligt precis vid liftarna och med maffig utsikt mot det skarpt skurna berget La Croix des Verdons, som är närmare 2 800 meter högt.
Det har snöat rejält under december månad, vilket har täckt området med närmare två meter snö.
- Men vi vill ha mer, säger den unge mannen i receptionen, för nu har det varit högtryck i mer än två veckor. En meter till med nysnö vore alldeles lagom.
Med förbokade hyrskidor och liftpass tar det inte mer än en halvtimme från ankomsten till dess att jag sitter i liften på väg upp mot högre höjder. Efter ett långt åk i den perfekt preparerade pisten är det dags för lunch på Le Chalet de Pierres, där jag bekvämt gör en stoppsladd några meter från uteserveringen.
Solen skiner från en klarblå himmel och värmer gott, trots att det nya året bara är ett par veckor gammalt.
Le Chalet, som en gång i tiden var en lada för höförvaring, är en institution i Courchevel. En lunch här är ett måste för besökaren. Det är framförallt skaldjur 
och fisk som gäller. Servitören frestar med ett halvt dussin ostron och ett glas chablis till att börja med.
Glassarfaktorn är hög bland lunchgästerna, med idel pälsklädda kvinnor och knähundar av minsta sort. Men här finns också de seriösa skidåkarna, som smått svettiga njuter av en kall öl och salad nicoise. Lunchen fortsätter för min del med grillade havskräftor och crème caramel.
De två sista skidtimmarna lockar Chanrossaområdet, allra längst i väster. Härligt blåröda pister, perfekta för långa carvingsvängar.
På hotel Pralong väntar bastun och en timmes förbokad aromamassage. Spaterapeuten Marta tar väl hand om ömmande skidmuskler och det är lätt att slumra till i vilstolen vid poolen efter behandlingen.
Att välja middagsrestaurang i Courchevel är inte det lättaste, för här finns ett koncentrat av idel gourmetkrogar. En av höjdarna är Le Chabichou, där kökschefen Michel Rochedy efter enträget arbete skaffat sig två stolta Michelinstjärnor.
Det är klokt att boka bord redan hemifrån, för stället är mäkta populärt. Michel tar personligen emot sina gäster, och i samband med att han presenterar menyn 
berättar han entusiastiskt om sin matfilosofi.
- Det är enkelheten förstås, och att hålla smakerna så rena som möjligt, säger Michel med ett leende. Rätterna ska dessutom vara lagade med lokala råvaror i så stor utsträckning som möjligt.
Det handlar om färsk fisk och skaldjur, grönsaker och kött från bondgårdar längre ner i dalen och ostar med mersmak som släktingar tillverkar.
- Jag ser köket som en stor orkester där alla har sin givna roll - och jag är dirigenten, betonar Michel, som är inne på sitt 48:e år som kock.
För att hålla inspirationen levande tar han en promenad vid soluppgången varje morgon.
Det får bli avsmakningsmenyn på fem rätter. Efter ett inledande glas med champagne och små kaviarsnittar serveras en symfoni av delikatesser med råvaror som havskräftstjärtar, hummer, pilgrimsmusslor och piggvar.
Drygt 1 100 spänn för hela menyn känns mer än prisvärt, med tanke på att varmrätterna har ett snittpris på över 500 kronor.
Vinpaketet matchar mer än väl, med både riesling, chablis och årgångsbordeaux. Och den avslutande desserten med Valhronachoklad är ett konstverk i sig.
Tidigt nästa morgon väntar bergsguiden Rolland vid skiduthyrningen för att en guidad dagstur både i och utanför skidsystemet.
Han har varit skidlärare i Courchevel under mer än 20 års tid och började åka skidor redan vid två års ålder.
- Slutet av januari, efter det att helgfirarna åkt hem, är kanske den bästa tiden i Tre Dalarna, menar Rolland. Ingen trängsel i backarna, ofta rejält med snö och riktigt fina möjligheter till offpiståkning.
Vi njuter av de riktigt långa och breda pisterna i granndalen, ner mot Meribel-Mottaret på 1 750 meters höjd, för att sedan ta oss upp på den östra sidan, mot den sista dalen Les Menuires.
Här lockar Rolland med ett äventyrligt utförsåk vid sidan av pisterna, som kräver både klättring och hög puls. Pudersnön lyser med sin frånvaro, men vi finner ändå ett stort område med orörda ytor. En hel timme tar åket och jag är rejält trött när vi är nere i dalgången.
Vi pustar ut med varsin cappucino på ett av kaféerna, med betydligt lägre priser än i Courchevel, och sätter sedan fart igen mot hemdalen.
Lunchen tillsammans på Le Cap Horns väldiga uteservering mitt i skidsystemet, fortsätter i samma stil som gårdagens sittning på La Chalet de Pierres.
Ett glas champagne, ett dussin ostron, grillat lamm med varsitt glas Puligny-Montrachet och jordgubbstarte.
Senare ska jag besöka designhotellet Saint Roch för både en spabehandling och middag. Den unge kökschefen Ronald Kernen sägs skapa vilda "cross over-rätter" med mersmak.
Rolland tipsar även om den italienska resturangen Il Vino, där Enrico Bernardi, utsedd till världens bäste sommelier, väljer rätter efter de viner man som gäst föredrar.
Det bådar mer än gott!
Fakta
Courchevel
Resa dit
Det är smidigt att resa till Courchevel. Reguljärflyg från Sverige till Genève, från dryga tusenlappen tur och retur med Norwegian och SAS. Från flygplatsen i Genève tar det drygt två timmar med transfer, som kan bokas via www.courchevel.com och www.geneva-skitransfers.com.
Skidcharter med bland andra Vingalpin och Langley till Val Thorens i Tre Dalarna.
Skidåkning
Courchevel lockar med över hundra utmanande pister i högalpin miljö. Närheten till övriga orter i "De tre dalarna" med Meribel, Les Menuires och Val Thorens, gör hela skidområdet till ett av världens största, med sammanlagt 60 mil pister, 200 liftar och skidåkning från 1 300 meters höjd till hela 3 200 meter.
Restauranger
Två krogar med garanterad mersmak är Michelinkrogen Le Chabichou, www.chabichou-courchevel.com, där bord bör bokas ett par veckor i förväg, och restaurang Il Vino, www.ilvinobyenricobernardo.com, där kökschefen lagar maten efter gästernas val av vin.
Prisläge
Courchevel hör till en av de dyrare skiddestinationerna i Frankrike. Här finns dock flera goda budgetalternativ, både när det gäller krogar och boende.
Mer info
www.courchevel.com
www.hotelpralong.com
www.chabichou-courchevel.com
www.ilvinobyenricobernardo.com
Två andra gourmetalternativ
Chamonix är nog den mest klassiska av de franska skidorterna. Från Genève tar det 1,5 timme med bil till den anrika byn. Chamonix ligger vid foten av Mont Blanc och är en tummelplats för skidturister, alpinister, fotografer och bergsklättrare från hela världen. Här finns fyra skidsystem med närmare 50 liftar, 17 mil pist och en högsta åkhöjd på 3 842 meter över havet.
Grannorten Megève (1,5 timme från Genève) har lite snobbigare prägel, men ändå med stor charm. Här finns dessutom ypperlig längdskidåkning, för den som söker variation. Tre skidområden, med drygt 44 mil pist, ett 80-tal liftar och en högsta åkhöjd på 2 350 meter.
På båda orterna finns det gott om krogar med klar gastronomisk prägel. För den som verkligen vill smaka på det goda livet kan det vara värt att testa en eller ett par av traktens Michelinkrogar.
På både Hameaux Albert 1er, www.hameaualbert.fr, i Chamonix och Flocons de Sel, www.floconsdesel.com, i Megève kan man äta högst prisvärda trerättersluncher för drygt 400 kronor, som är att räkna som fyndpris, jämfört med att äta middag, som ofta går på det tredubbla.
Missa heller inte Grand Hotel du Montenvers vid Mer de Glace i Chamonix. Du är väl värd en långlunch om du avverkat offpistskidåkningen från Aguille du Midi. Varmrätter från 150 kronor och läckra desserter för dryga 50-lappen.
Och att gå på snöskor till krogen Alpage de tetes utanför Mégeve väcker verkligen matlusten. Här är det genuina savoyardiska rätter som gäller, med ostfonduen som paradnummer.
Sedan finns ett koppel av utmärkta restauranger i anslutning till pisterna. Auberge de la Cote i Megève och Bergerie de Planpraz i Chamonix är bra exempel.