Frihet eller förtryck?

Regnet smattrade mot paraplyet som jag ansträngt höll i med båda händerna i kamp mot vinden. Det skulle nog vara skönt att bära slöja nu. Eller kanske inte. Lätt att det vore varmare om både öronen och halsen. Men att då tvingas bemöta en del människors dömande blickar och undringar om ifall ens pappa hade tvingat en — vill man utsätta sig för det?
En timme tidigare befann jag mig på Kulturhuset i Stockholm där det hade pågått en debatt om hur en kvinna påverkas av att bära slöja. Många slöjbärande tjejer deltar inte i idrotten och missar livsviktiga simlektioner, och vissa skolkar från biologins sexualundervisning.
Men det som främst fångade uppmärksamheten var det eviga "Varför bär man slöja?". I panelen satt fyra kvinnor, varav en var Gudrun Schyman och en annan var en juridikstuderande muslim som hade burit slöja sedan tolv års ålder.
Att bära slöja handlade, enligt henne, inte om att skyla sig. Jag blev ganska så förvånad.
Jag trodde att alla kvinnor som bar slöja gjorde det för att män inte skulle attraheras av dem. Men kvinnan i panelen menade att människor istället skulle fokusera på hennes intellekt och hennes inre, inte urringningen, på exempelvis en anställningsintervju.
Men det blir ju helt fel, mumlade jag och fick en frågande blick av kvinnan bredvid. Kvinnor som bär slöja möts ofta av raka motsatsen; omgivningens ogillande blickar och kommentarer, ibland får de inte ens arbete på grund av sitt klädval.
Hur kan något som görs i gott syfte ändå anses vara så fel? Jag har inget svar, men jag tänker mig för ännu en gång innan jag dömer någon som bär slöja. Det behöver inte vara en pappa eller bror inblandad.