Anna Welander har precis haft överlämning från nattpersonalen.
– På mötet får vi bära visir och sitter långt isär för att minska smittorisken, säger hon.
På hennes vårdsal ligger två patienter i respirator och en är vaken. Alla tre har bekräftats med covid-19. Hon är specialistläkare anestesi och intensivvård på Akademiska sjukhusets centralintensiva avdelning CIVA. Nu ska hon och kollegorna gå rond. Hon rättar till stridsmasken i svart gummi. Skyddsdräkten kläs över arbetskläderna och handskarna åker på. Det går åt mycket handsprit och är en mödosam rutin.
– Man hörs dåligt med masken på, och man ser så brutal ut. Men det var jobbigare i början. Det kändes ovant att det tog sådan tid att komma in till patienten. Nu har man vant sig vid det jobbiga, säger Anna Welander.
Fram till i måndags hade CIVA nio patientplatser. Då flyttade verksamheten från ingång 70 H till 70 G, där det bara finns plats för åtta patienter. Här ligger mellan sju och åtta patienter varje dag. Alla har corona. De som behöver vård av andra skäl, eller som helt enkelt inte får plats, skickas till andra avdelningar.
– De andra ligger på neurointensiven, brännskadeintensiven eller thorax, säger hon.
Efter ronden ska de lägga en patient i bukläge. Det har visat sig att covid-patienter som ligger på mage ofta får mer syresättning i blodet. Insatsen kräver mycket personal och dessutom kan slangar hamna i kläm. Det är ett slitigt jobb.
– Igår hade vi en akutsituation och då fick vi skrika för att höra varandra genom skyddsutrustningen. Jag tar en dag i taget, säger hon.
Men det känslomässiga arbetet är ofta tyngre än det fysiska. Kontakten med anhöriga har varit det tuffaste med hela pandemin, säger hon.
– Jag har haft samtal där jag lämnat oväntade dödsbesked. Det har känts hemskt att lämna sådana besked per telefon. Att höra någon annan bli jätteledsen och inte kunna sitta i samma rum känns omänskligt, säger Anna Welander.
Anhöriga kan inte komma på besök och följa utvecklingen för sina nära och kära. Läkarna hinner nätt och jämt ringa varje dag och berätta hur det går. Det är prioriterat, men det kan ha hänt mycket sedan det förra samtalet.
– Tur att jag har så fantastiska kollegor, alla peppar varandra, säger Anna Welander.
Hon kommer behöva jobba över julhelgerna. Personalen räcker till på dagarna, men på helger och nätter är det knapert.
– Då hade man velat vara en person till, säger hon.