Uppsala stad, vars dagvatten bidrar till flera ton fosfor, har ett avloppssystem som bygger på nästan 100 år gamla principer.
Det är inte svårt att upptäcka dem, de närmare 100 år gamla ledningarna som släpper ut dagvatten från Uppsalas gator och torg i Fyrisån. De är hundratals och sträcker sig från Fyrisvallsbron i nordväst till Kungsängsleden i sydost.
Att avleda dagvattnet har alltid varit viktigt ur hälsosynpunkt. Men nu måste tekniken förändras, anser länsstyrelsen. Annars riskerar Fyrisån att orsaka problem för en växande Mälardalsregion som är beroende av att hämta dricksvattnet från Mälaren.
– Det är viktigt att Ekoln, Mälaren och Östersjön inte förändras så att vattnet blir otjänligt som livsmedel. Man kan inte kräva att jordbruken ska göra en massa åtgärder om inte staden bidrar med sin del, säger Gunilla Lindgren, limnolog vid länsstyrelsen i Uppsala län.
Mätningar 1995–2009 visar ett medelvärde på 28 ton fosfor som årligen rinner ut i Ekoln och vidare ut i Mälaren. Det är därför som algerna blommar i Alnäs, Skarholmen och Lyssnaängen om sensomrarna.
– Fosfor är inte giftigt, men orsakar algblomning. Det finns inte en unge som kan bada i Alnäs under augusti för då är det algblomning och grönslickigt i vattnet. I värsta fall kan algerna vara giftiga så att man blir sjuk av vattnet.
Tillsammans med kommunerna ska hon se över vattenkvaliteten i Fyrisån och vad som behöver göras för att minska fosforutsläppen. För faktum är att Fyrisån varje år släpper ut sju ton för mycket. EU:s vattendirektiv ger bara utrymme för 21 ton per år, varav tio utgör naturliga läckor av fosfor i skog och mark.
För att minska på utsläppen krävs det att Uppsala kommun gör en kraftsträngning, anser Gunilla Lindgren. Bara Uppsala stad beräknas släppa ut flera ton fosfor årligen genom de gamla dagvattensystemen. Fosforn från gator och torg kommer främst från fågel- och hundbajs samt från avgaser från bussar och bilar.
– Om folk reagerar på att de stora snötipparna i Uppsala smälter och rinner ner i Fyrisån, då borde de rimligen oroa sig över dagvattnet som står för tusen gånger större volymer.
Kommunens olika förvaltningar har börjat på en dagvattenstrategi för hur man ska undvika att en växande stad släpper ut allt mer föroreningar i Fyrisån. Lösningen kan finnas i fler dammar som Kungsängsdammen där dagvatten från bland annat Boländerna filtreras innan det rinner ut i Fyrisån.
– Staden lutar ner mot Fyrisån och allt vatten måste dit förr eller senare. Frågan är vad vi kan göra på vägen, säger Uppsala vattens utredningsingenjör Kristina Ekholm.
Anders Larsson, vd för Fyrisåns vattenförbund, delar oron över fosforutsläppen men påpekar att det inte finns akuta problem med vattenkvaliteten i Fyrisån.
Fosforn är i sig inget gift, även om det påverkar såväl växtlighet som djurliv - och människors intresse för att bada i algblomningar.
– Vid de kommunala reningsverken har omfattande åtgärder vidtagits för att minska utsläppen och vattenkvaliteten i Fyrisån är bättre än vad den varit på 50–60 år. Nu handlar det om ett långsiktigt arbete där vi måste se över många andra källor. Det haltar i dag både vid enskilda avlopp och på dagvattensidan, säger Anders Larsson.
Kommunen kan inte enbart ägna sig åt fosforproblematiken. EU-direktiv kräver att kommunen och vattenförbundet under de närmaste åren spårar eventuell förekomst av 33 farliga ämnen och som måste försvinna.
Under tiden påpekar Anders Larsson att invånare har möjlighet att dra sitt strå till stacken. Det finns ett tusental eftersatta avloppssystem som rinner ut i Fyrisån, och mindre nedskräpning är det absolut billigaste sättet att minska på dagvattenproblematiken.
– Om man plockar upp hundbajset, fimparna, åtgärdar oljeläckan på bilen och inte häller ut kemikalier i dagvattenbrunnar så skulle vi få ut mindre fosfor och farliga kemikalier i Fyrisån.