Gammalt sjukhuskök håller inte måttet

- Det är tack vare en enastående personal som det här fungerar, säger Angelica Bodin, kostchef, när hon möter upp på lastkajen tillsammans med Pelle Lundberg, chef för allmänservice.
De föreslår en rundtur i byggnaden, och vi travar i väg mot första anhalten via smala passager där vagnar och disk trängs tillsammans. Apelsinmarmelad verkar vara ett populärt pålägg, för mitt på golvet där torrvaror förvaras står en hel pall med gul fruktmassa.

Det dröjer inte länge förrän vi kommer in på att byggnaden från 1961 kommit till när omtanken om en god arbetsmiljö och fiffig mathantering inte var lika utpräglad som i dag.
- Allt ska komma in i ena änden och ut i den andra, säger Pelle Lundberg.
Så är det inte i centralköket. Varorna kommer in på ett plan, transporteras upp en våning till köket. Vagnar går kors och tvärs. Det är trångt. Här finns jobbiga arbetsställningar och en till stora delar antik maskinpark.
I köket, en trappa upp, monterar Ulla Markusson specialkost. Korv med stuvade morötter till någon. Kalops till en annan. Glutenfri och laktosfri mat till en tredje.
- Många variationer, säger hon och stökar vidare.
Några meter bort rör Luigi Schiraldi i en köttfärsgryta med squash, 426,44 portioner som ska ut till personalmatsalen. 2,5 kilo paprikamix, 11 kilo lök, 13 kilo squash står det i receptet.
- Jag stängde av din kyckling, ropar en kvinna till Luigi Schiraldi som tackar för hjälpen.

Han berättar att grytan kryddas ordentligt för att personalen ska lockas att ta för sig och därmed bli glada, pigga och orka jobba bättre. Jo, det är bra sting i grytan avslöjar ett smakprov.
Mitt på golvet står bandet. Så kallas det kort och gott, platsen där den varma patientmaten läggs på brickor som sedan transporteras på vagnar till patienterna. Maximalt två timmar får det ta.
- Det upplever personalen som ett stressmoment, säger Angelica Bodin.
Och så tar hon upp ännu ett bekymmer, att diskavdelningen sitter i knät på tillredningen, att maskinparken är så gammal att det knappt finns reservdelar att köpa in samt att tre personer skadat sig under senare tid när de gått en match mot brickdiskmaskinen från 1984.
- Jag bekymrar mig över arbetsmiljön i dag och det måste ske en förändring, säger Angelica Bodin.

Många problem verkar finnas, men personalen som vi pratar med håller igen med kritiken. Den ovissa framtiden gnager mer är än tunga lyft på små ytor. Det handlar om hur många som blir kvar, ändrade villkor och en rädsla för vad det nya - där ännu inget ännu utkristalliserats på politisk nivå - innebär.
- Ibland kan det vara tungt, men det funkar bra, säger Fredrik Karberg.
- Det finns en osäkerhet. Man vet inte vad som händer, säger Ibrahim Youns.
Bandet rullar i gång efter lite strul. Davoud Deykalan lägger på etiketter med vad som ska finnas på varje bricka. Potatis, ris, eller potatismos. Kalops, grönsaksfylld paprika eller stekt frukostkorv. Chokladpudding eller frukt.
I slutet av bandet tas brickorna om hand av Slavica Ivis och Philip Larsson.
Matkedjan vid Akademiska rullar på. Ett tag till.

Gammalt sjukhuskök håller inte måttet

Ett gammalt kök som har en bra bit till en funktionell arbetsmiljö och effektiva flöden gör att framtiden kan bjuda på förändringar för de femtiotal anställda som varje dag lagar 3 000 matportioner i centralköket vid Akademiska sjukhuset.