Exakt vad Gamov menade var inte lätt att förstå. Möjligen menade han att UNT skulle ha överdrivit demonstrationens storlek och anpassat sig till extremister. Möjligen tyckte han helt enkelt att alla inte har rätt att utnyttja sina grundlagsfästa rättigheter. Grumligheten är av det slaget att det är motiverat att påminna om vad som hände.
En bild av Vilks rondellhund publicerades alltså på nyhetsplats som ett led i den samhällsrapportering som varje tidning förutsätts bedriva. Detta föranledde några personer att arrangera en demonstration. Arrangörerna hävdade att tusen demonstranter deltagit, men UNT konstaterade på nyhetsplats att när polisen räknade dem så rörde det sig om cirka 550. Sannolikt var det till stor del fråga om samma personer som vid denna tid deltog i demonstrationer på många olika håll i landet.
Min dåvarande chefredaktörskollega Lars Nilsson tog emot en protest utanför UNT-huset och klargjorde att tidningen inte ber om ursäkt för en publicering som varit nyhetsmässigt relevant.
En av talarna vid demonstrationen var en representant för Kommunistiska partiet (KPMLr) som utfärdade ett illa maskerat dödshot mot mig – jag skulle tydligen hängas.
Ingen annan än talaren själv kan göras ansvarig för detta. Utfallet kommenterades av mig på ledarsidan samma dag som demonstrationen skildrades på nyhetsplats.
Att en tidning skildrar både en pågående debatt och en demonstration mot sig själv är inget uttryck för ”islamisering” utan ett exempel på normalt nyhetsarbete. Att göra muslimer i gemen ansvariga för en demonstration mot tryckfriheten eller för att en kommunist tycker att någon bör hängas är oförskämt.
För mig och för UNT är vaksamhet mot alla former av generaliseringar på grund av människors tro eller bakgrund en hederssak.