Gångsträcka avgör prognos vid kol

Det finns ingen direkt koppling mellan den ­uppmätta lungfunktionen och prognosen vid lungsjukdomen kol. Hur långt patienten orkar gå har större betydelse för livskvaliteten och det framtida behovet av sjukhusvård.

Uppsala2004-11-20 00:00
Det framgår av en ny studie, som på onsdag nästa vecka redovisas vid den medicinska riksstämman i Göteborg.
— Våra resultat talar för att fysisk träning kan förbättra prognosen och livskvaliteten vid kol, oavsett hur lungfunktionsvärdet ser ut i utgångsläget, säger sjukgymnasten Margareta Emtner, universitetslektor vid enheten för sjukgymnastik, Uppsala universitet.
Hon är en av de ansvariga för studien som omfattat 21 patienter med så svår form av kol att de varit inlagda för vård vid Akademiska sjukhusets lungklinik.

Spirometri
Alla patienterna fick när de skrevs ut från sjukhuset lungfunktionen uppmätt med så kallad spirometri. De besvarade också frågor om sin livskvalitet.
Några veckor efter sjukhusvistelsen mättes deras fysiska förmåga med ett gångtest. I testet klarade bara hälften av patienterna av att gå längre sträcka än 270 meter.
— Redan då fann vi ett nära samband mellan gångsträcka och livskvalitet. Ju längre en patient kunde gå, desto högre var i allmänhet hans eller hennes uppmätta livskvalitet, säger Margreta Emtner.

Gångsträcka bättre mått
Efter ett år kontrollerade fors­karna i vilken mån patienterna på nytt gjort akutbesök eller lagts in på sjukhuset på grund av att akut ha kraftigt försämrats i sin sjukdom.
Bara en av de elva patienter som behövt vård på sjukhus kom från den grupp som i gångtestet orkat att gå längre än 270 meter.
— Uppmätt gångsträcka visade sig i själva verket vara ett betydligt bättre mått än uppmätt lungfunktion för att bedöma risken för framtida akut försämring av sjukdomen, säger Margareta Emtner.

Individualiserad träning
Utifrån de nya rönen planerar forskarna att i en större nordisk studie undersöka om fysisk träning kan förbättra prognosen för patienter med så svår kol att de behövt sjukhusvård.
- Vi vill se om individualiserad fysisk träning i hemmet jämfört med traditionell vård av patienter med kol kan mins­ka risken för framtida sjukhusinläggningar och öka livskvaliteten. En utgångspunkt är att lära patienterna att våga röra sig.
Många patienter med kol tror felaktigt att fysisk träning är livsfarlig för dem, säger Margareta Emtner.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om