Gåtfullheter från Skokloster
Simon McKeown lyfter fram intressanta aspekter av kulturen under stormaktstiden i sin studie över Skoklosters emblematiska målningar, skriver Allan Ellenius.
Snart upptäcker besökaren att de koncentrerade texterna också finns som inslag i en serie målningar av stort format, i kombinationer med bilder som tvingar till ytterligare begrundan. Det rör sig nu om emblematiskt inspirerade framställningar, alltså anknytningar till den litteraturgenre som under det tidigmoderna skedet avsatte kring 4 000 publikationer på olika områden. Avgörande var just samklangen mellan bild och text, man skulle ställas inför gåtor som kunde avslöja djupare skikt i det mänskliga medvetandet. Skokloster äger nära tjugotalet målningar i denna genre, förvisso av skiftande konstnärlig kvalitet men uppenbarligen en gång av betydelse för beställaren.
Dessa bilder har nu fått en auktoritativ vetenskaplig behandling som lyfter fram dem till en intressant del av den stormaktstida kulturen.
Den brittiske forskaren Simon McKeown , en gång disputerad vid Queen?s University i Belfast, har genom nära kontakter med samlingarna på Skokloster nu begått en vacker lärdomsbragd med sin nya bok Emblematic paintings from Sweden?s age of greatness. Nils Bielke and the neo-stoic gallery at Skokloster. Imago Figurata (2006). För inte minst uppländska läsare kan hans undersökning göra anspråk på betydande intresse. Man får fängslande möjligheter att från den klassiska antikens stoiska tankemiljöer företa en resa som över den norduppländska slottsmiljön i Salsta leder till samlingarna på Skokloster, där med tiden de märkliga målningarna kom att få sin slutliga hemvist.
Att bilderna över huvud taget tillkom berodde på den ryktbare Nils Bielke och hans lika framgångsrika som ödesdigert dramatiska levnadsbana. Han var hovman och general, ambassadör i Frankrike, tjänstgjorde i de kejserliga arméerna mot turkarna, blev generalguvernör i Pommern. Men efter att ha åtnjutit Karl XI:s gunst föll han i onåd, anklagades för en rad oegentligheter och dömdes för högförräderi men benådades efter en långvarig process. Han kom att leva på Salsta till sin död 1716.
Det är rimligt att se hans levnadsbana i relation till de emblematiska målningarna, tillkomna omkring 1710. Bilderna fanns från början i den 60 meter långa kombination av stallbyggnad och bibliotek som Bielke lät anlägga nära Salsta slott och som märkligt nog ännu är till en del bevarad. McKeown nalkas varsamt frågan hur långt bilderna kan ses som medvetna val i en under 1600-talet vida spridd publikation, Otto Vaenius Emblemata Horatiana, och dess mer än hundra illustrationer. Grunden är den nystoiska filosofin, kär läsning för inte minst drottning Kristina, och i centrum står dygden, virtus, som i målningarnas galleri varieras i skiftande handlingar. Så kan man till exempel se hur lugnet i en kaotisk omvärld med strider och nedstörtande kolonner demonstreras genom mannen som oberörd betraktar ett par vågskålar han håller i handen. Magnus Gabriel de la Gardie umgicks med likartade idéer.
I en annan bild visas den odödliga dygden genom att två män förs upp i rymden av den bevingade dygdegestalten. I fonden finns ett mausoleum med Jupiters örn som symbol för odödligheten. Allmängods kan det tyckas, men dock tillräckligt för hypoteser om ett personligt förhållande till den emblematiska bildvärlden.
Bielke tycks ha favoriserat denna stoiska bildvärld som del av den reträttfilosofi, som var vida spridd i inte endast den svenska samtiden och som förespråkade en närmast utopisk tillvaro, i närkontakt med naturen och fjärran från hovkulturen med dess intrigväsende. En av målningarna prisar sålunda lantlevernets behag med plöjaren och hans oxar i förgrunden, medan i fonden ett skepp kastas kring på ett upprört hav. 1692 skrev Bielke om sin önskan att "tillbringa min tidh iagh ännu hafwer att lefwa uthi Gudsfruchtan och att bereda migh att saligt döö."
Genom att låta skapa en atensk stoa i yttersta Norden tillsammans med ett välutrustat bibliotek kunde Bielke - han var till allt annat en passionerad boksamlare - begrunda livets grymma växlingar och i sitt galleri se ett komplement till den likaledes av honom inredda slottskyrkan, med dess ännu välbevarade interiör. Bilder som tröst i en stormig värld. Detta medan hästarna stampade i spiltorna, också de viktiga inslag i stormannens miljö och för övrigt ägnade en serie porträtt som än i dag kan ses på Skokloster, som ett slags motsvarighet till Ehrenstrahls porträtt av de kungliga livhästarna på Gripsholm.
Så jobbar vi med nyheter