Det visar svenska och danska forskare i en ny genetisk studie, som publiceras i facktidskriften Royal Society Open Science.
– Fynden är uppseendeväckande. Varken till utseendet eller levnadssättet liknar dessa båda arter andra medlemmar av fågelfamiljerna de tillhör, säger professor Per Alström vid Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskarna har med avancerad genteknik analyserat prover från gamla museiexemplar av ett par fågelarter som normalt lever i skogsbeklädda områden på den lilla ön Buru i Indonesien respektive Sao Tomé i Guineabukten utanför Västafrika.
Den ena, Madanga ruficollis, har ansetts höra hemma i en fågelfamilj som heter glasögonfåglar. Den nya analysen visar att den i själva verket är medlem av piplärkssläktet i ärlefamiljen.
– Detta är mycket anmärkningsvärt. I fjäderdräkten är den mycket olik alla andra av världens drygt 40 piplärksarter. Och medan andra piplärksarter, inklusive vår vanliga svenska trädpiplärka, söker föda och bygger bo på marken verkar Madanga tillbringa all sin tid uppe i träden, säger Per Alström.
Som lika uppseendeväckande betecknar han fyndet att ”saotoméärlan” Amaurocichla bocagii är nära släkt med två afrikanska ärlearter.
– Varken till kroppsform eller fjäderdräkt liknar den någon annan ärla och till skillnad från alla andra ärlor lever den i tät skog där den söker föda både på marken och i träd, säger Per Alström.
Enligt forskarna har de drastiska förändringar av utseende och beteende skett under de senaste dryga tre till fyra årmiljonerna, efter det att några av madangas respektive saotoméärlans förfäder förirrat sig till och bosatt sig på de trädbeklädda öarna, där de lyckats överleva och anpassa sig till helt nya levnadsförhållanden.
– Med genetiska analyser kan släktskapet med andra piplärkor och ärlor avslöjas även om det är lätt att av olikheter i utseende och beteende förledas tro att man har att göra med helt andra fågelsläkten.
Förmodligen finns i världens museisamlingar många fler exempel på arter som har andra ursprung och släktskap än vad man trott, säger Per Alström.
De undersökta fåglarna samlades in i slutet av 1800-talet på Sao Tomé och på 1920-talet på Buru. Risken finns att de i framtiden bara kommer att finnas i museisamlingar.
– Även om de fortfarande kan ses och höras på dessa öar är båda arterna rödlistade. Mest akut är hotet för madanga, säger Per Alström.