– Det är en som en välgärning, tänk om man behöver det själv någon gång, säger hon.Märstabon Lena Månsson var 23 år gammal när hon lämnade sin första påse blod 1975. Det var en tid då många tänkte på att vara solidariska. Så hon tyckte att hon bara var en av många som gjorde en god gärning. Men drygt tio år senare skulle hon själv vara i nöd. En komplicerad förlossning gjorde att hon behövde blod för att kunna överleva.
I dag är hennes dotter 24 år gammal. Och Lena själv fyller snart 61. Utan den röda påsen skulle hon inte ha upplevt att älska och bli älskad av sitt barn.
En kropp innehåller normalt sex liter blod, och efter att man har gett bort 4,5 deciliter så finns 5,5 liter kvar. Men en frisk person blir inte blodfattig av det.
– Det bildas nytt blod snabbt, säger Lena Månsson.När Lena Månsson besöker Blodcentralen i Skanstull är det 80:e gången hon ger blod. Sjuksköterskan Annika uppmärksammar detta genom att ge henne en speciell gåva – en guldnål med krans. Lena tar emot nålen glatt och berättar att skjortan hon har på sig också var en present från Blodcentralen något år.
Hela besöket tar cirka en timme. Först registrerar hon sig och fyller i ett register där hon svarar på frågor. Det finns nämligen tillfällen då man inte ska ge blod: efter resor till vissa länder, vid vissa sjukdomar, behandlingar och läkmedel, om man har tatuerat sig med mera. Därefter sitter Lena Månsson i väntesalen tills en sjuksköterska ropar upp hennes namn. Tillsammans går de till ett rum, där en hälsodeklaration görs. Inget sällskap får vara med.
För bara en månad var det ett annat system. Alla fick köa vid disken. Ibland kunde det vara tio blodgivare som stod omkring och kunde då höra de andras hälsodeklarationer. Blodcentralen tänker mer nu på sekretess och integritet, enligt en sjuksköterska.
Lena går vidare till en stor sal med en rad britser. Här kollas hennes blodtryck, hon får krama ett kramhjärta med handen för att hjälpa till att pumpa igång blodet och hon får nålen i vänstra armen. Denna process tar tio minuter.
Känner du obehag inför nålsticket?– Nej. Men det hände någon gång att det kändes när nålen lade sig i kärlväggen, men då var det bara att dra lite i nålen så släppte det. Numera funkar det bra, säger Lena Månsson.
Sjuksköterskan Annika berättar dock att blodgivandet inte är lätt för alla. Det händer att folk har svimmat eller ångrat sig så fort de har kommit till britsen.
När Lena Månssons påse är fylld höjer hon armeni luften några minuter så att blodet slutar rinna. – Nu ska du dricka extra och ta dessa järntabletter, säger sjuksköterskan Annika och ger tabletterna till Lena Månsson.Man förlorar lite järn med blodet man ger, därför bjuds det på järn.