I vardagsrummet silas ljuset vackert genom de vita, skira nylongardinerna. Det persiska nyårsbordet står dukat framför fönstret med alla ingredienser som förväntas.
Firoozeh Mellat-Doost är mån om traditionerna liksom sin man och hon berättar intensivt med stor inlevelse och värme om det som finns på bordet.
– Vi lägger fram det som ska vara av tradition, man frågar inte så mycket varför. Sju saker som börjar på s ska finnas. Innan Iran blev muslimskt var det sju saker som började på sh som till exempel vin, men det får inte längre finnas på bordet och har därför ändrats till sju saker på s, säger hon.
På bordet finns senjed, söta stenfrukter som symboliserar kärlek, somaq, en syrlig krydda som önskar maten en god smak, sabzeh en bricka med groddade korn av vete med önskan om god skörd. Där finns också sib, röda äpplen som symboliserar skönhet och hälsa, sir, vitlök som även den symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom, serkeh, vinäger symboliserar rörelse i livet och samanoo. Samanoo är som finsk memma, det är groddat vetegräs som kokats länge tillsammans med lite vetemjöl.
På bordet finns även ägg som målats i olika färger av barnen, där finns flera olika sorters sötsaker, däribland noghl, en liten sötsak av socker, mandel och rosenvatten.
– Alla firanden i Iran börjar med noghl. Det är det första man stoppar i munnen på varandra som nygifta, då börjar man inte bråka med varandra. Kanske jag skulle börja med att ge till barnen, säger Firoozeh med ett skratt.
På bordet ligger också en diktsamling av Hafez, den iranske 1300-talsskalden, fiskar i papper, där står en spegel och det iranska nationalemblemet med solen och lejonet.
– För oss har det inte med politik att göra men emblemet är viktigt. I min barndom hade vi levande fiskar eftersom min far hade akvarium och vi använde samma fiskar år från år. Nu gör barnen pappersfiskar som vi lägger fram, säger Firoozeh Mellat-Doost.
Firandet inleds med eldfesten veckan innan nyåret infaller. Då tänder familjen små eldar ute i trädgården som de hoppar över samtidigt som de uttalar en önskan om att ge sin blekhet till elden och i stället få rödheten, energin, från den glödande veden, en slags rening inför det nya året.
– Det är viktigt för oss. Till och med när jag bodde ensam i ett studentrum i Lund hoppade jag över elden, men då var det ett litet ljus som jag tände och satte på golvet, säger Pedram Zehtab-Fard.
Bordet dukas dagen före nyåret. Inför klockslaget då nyåret infaller samlas familjen runt bordet för att läsa ur diktsamlingen. När nyåret kommit önskar alla varandra gott nytt år, äter av godsakerna och barnen får presenter. Dagarna efter använder man till att resa runt på korta besök hos familj och vänner, de yngsta börjar med att besöka de äldsta. Firoozeh ringer sin familj i Iran och de besöker Pedrams föräldrar och familj som bor i Uppsala. I Iran är skolorna stängda i tretton dagar efter nyåret.
– Det är inget problem för oss att barnen inte är lediga, det gör det hela än mer speciellt i vardagen. Jag har en festkänsla hela tiden ändå och det är härligt. Är vi inte hemma precis när nyåret infinner sig firar vi när alla är samlade, säger Firoozeh Mellat-Doost.
Maria Larsdotter
08-594 405 89
maria.larsdotter@sigtunabygden.se