Gott om entusiaster bland loppisborden
Varken aprilsolen eller det faktum att det är några dagar kvar till lön höll de riktiga entusiasterna borta när säsongens näst sista loppis hölls i Fyris Park på söndagen.
Det var säljarpremiär för Anders Frank, Björklinge, som rensat lite hemma inför säsongens näst sista loppis i Fyris Park.
Foto: Hans E Ericson
Inne på mjuka dansgolvet (slipat av flitiga Fyrisparksdansare på torsdagarna) och på alla andra tillgängliga ytor finns bord med uppställda föremål. Belysningen känns just dansbanemässig, softad och dämpad, som gjord för en tryckare. Stämningen är avspänd och gemytlig, och ett glatt sorl stiger mot taket. De mest erfarna besökarna har ryggsäck till de skatter de hoppas finna.
En del går ensamma och spanar efter fynd, andra har sällskap som delar deras passion för loppmarknader. Paret Centh och Ann-Kristin Axelsson har kommit från Enköping och är på väg hem efter en timmes jakt. Centh Axelsson bär på en gammeldags dubbelback för öl i trä och en hushållsvåg, medan hustrun har hembakt kaffebröd och ett par jeans i sina kassar.
- Vi åker gärna hit ibland. I Enköping har vi ju bara Långtora Antikhall på söndagarna, säger Ann-Kristin Axelsson innan de kånkar vidare.
Bakom ett bord finns Anders Frank från Björklinge, här som säljare för första gången.
- Jag har rensat lite hemma, säger han och gör en gest över hushållsgrejer och prydnadsföremål, ett ishockeyspel, en badrumsvåg, några resväskor och en stor teddybjörn av med omisskännelig prägel av lotterivinst.
"Rensat lite hemma" hade även Karl-Johan Karlsson, Tobo, gjort.
- Jag tycker om att köpa, men för att kunna göra det måste jag sälja det gamla för att sedan kunna få plats med nya saker i mitt liv, förklarar han.
Kanske styrs han och alla andra som är här av uråldriga instinkter som representerar två stadier av mänsklig utveckling: livet som samlare och livet som jägare. Men i så fall saknas en befolkningsgrupp nästan helt i Fyris Park i dag: yngre män. De som är här är lätt räknade, nykära och här tillsammans med flickvännen.
På väg till parkeringen igen håller vi upp dörren åt en kvinna som envetet stretar ut mot sin bil med en kanske inte så tung men desto mer ohanterlig börda: ett akvarium med tillbehör och en sliten träpall.
Så jobbar vi med nyheter