På andra sidan Yangtzefloden växer stadens nya finansiella centrum fram, som ett tänkt tredje ben i triangeln med Hongkong och Shanghai. Kontrasten är stor mot de upp till 50-60 våningar höga och ofta nedsläckta hyreshusen intill, där majoriteten av de tio miljoner invånarna bor – lika stor som mot de fabriker kring staden, där de flesta jobbar.
Exporten från Chongqing närmar sig 100 miljarder kronor. Målet är att dubblera den siffran de kommande tre åren. Bilindustrin står för merparten av pengarna, medan it-sektorn är den snabbast växande. Den ekonomiska framgången för Chongqing har kommenderats fram av partiledningen i Peking, som gjort regionen till ekonomisk frizon med skatte- och tullbefriad handel vid hamnen och flygplatsen.
Den stora skillnaden jämfört med för tio år sedan är miljöns status. Regeringen var visserligen tvungen att göra något då de stora städerna, inte minst Chongqing, höll på att bli obeboeliga. Nu har det också tillkommit insikter om att grön tillväxt är den framtida modellen och att folket behöver en hygglig miljö för att fortsätta prestera.
Wu Deng Ming, ordförande i The Green Volunteer League of Chongqing, säger att han för inte många år sedan hade blivit arresterad för det arbete han utför. I dag leder han en organisation som är helt fristående från regeringen och består av
100 000 frivilliga. Man för en ständig dialog med de lokala partimyndigheterna, rapporterar problem och har en rådgivande funktion. Partiet bestämmer, naturligtvis, men enligt Wu Deng Ming lyssnar man allt oftare på kritik vilket bland annat lett till renare vatten och minskad kemikalieanvändning.
Att bibehålla den ekonomiska tillväxten och samtidigt få en hållbar utveckling är naturligtvis en enorm utmaning för Kinas nya ledning. Men social oro kan bli ett ännu större bekymmer för Xi Jinping. Skillnaderna bara växer – de blir alltmer uppenbara och svåra att kommendera bort.