Som tur var fanns sambon Roine Jansson hemma i lägenheten den där dagen när Gro Hansens hjärta stannade.
Det var en aprildag under coronapandemin som alla andra. Gro Hansen jobbade hemma och skulle logga in på datorn för ett möte. Men hon kom aldrig dit. "Var är du, Gro?", "Kommer du?", skrev kollegorna i chatten. Det har Gro kunnat se i efterhand. Själv minns hon inget. Hela april är ett svart hål.
Det skulle dröja ett par månader innan kollegorna fick se henne på jobbet på Uppsala kommun igen. För i arbetsrummet hemma i Librobäck hade hennes hjärtat slutat slå.
Bara drygt 10 procent överlever ett hjärtstopp utanför sjukhusmiljö. Sker det på sjukhus överlever fler, men ändå bara omkring 30 procent.
Så att Gro Hansen nu sitter i sin soffa i vardagsrummet med utsikt över takåsar och domkyrkotorn är om inte ett mirakel så i alla fall ett utslag av många lyckliga omständigheter. Som att hon inte var ensam i sin konstateljé när det hände. Eller att hon inte var ensam hemma i lägenheten. Här fanns nämligen också sambon Roine Jansson, som inte stod och spelade elbas som han ofta gör.
– Därför hörde jag dunsen och sprang in i rummet. Där låg Gro på mage med ansiktet mot golvet. Jag ringde 112 direkt och de sa åt mig att vända på henne. Ansiktet var alldeles blått, med en nyans av mörkrött, berättar han.
"Det gäller att leva medan man kan och försöka ha det kul och bra under tiden", säger Gro Hansen. För plötsligt kan det ta slut - det har hon fått lära sig av erfarenhet.
Roine hade aldrig gått en kurs i hjärt- lungräddning, HLR. Men med trygg guidning från 112 satte han igång med så kallad bröstkompression för att trycka runt blodet i kroppen. Han behövde inte blåsa in luft genom munnen på Gro, syrereserverna i blodet skulle räcka tills ambulansen hann fram. Han skulle fokusera på trycken över bröstkorgen.
– De räknade med mig i telefonen och sa till mig när jag skulle trycka igen. 30 tryck varje gång. Och så räknade vi igen. De var fantastiska. Efter tio, tolv minuter kom ambulansen, berättar Roine Jansson.
– Du hade sönder några revben på mig, men det ska man ha. Det viktiga är att man ingriper, gör något och inte tvekar, säger Gro.
Roines snabba insats och att ambulansen och vården på Ackis fanns så nära räddade förmodligen livet på Gro. Men uppvaknandet något dygn senare blev tufft. När hon slog upp ögonen igen var det nämligen i en annan tid, innan hon och Roine var ett par. När Roine ringde henne förstod hon inte alls varför. De var ju bara bekanta. Men sakta men säkert "jackade" verkligheten och minnena i varandra igen, inte minst genom alla fotografier Roine tog med till sjukhuset.
Här i sitt arbetsrum föll Gro Hansen hop med akut hjärtstopp. Bara var tionde person överlever.
Idag är hon fullt återställd.
– Jag är precis som jag var innan. Det är fantastiskt. Jag har en hjärtstartare inopererad, det är det enda, en sådan där som han fotbollsspelaren, säger Gro.
Den hon tänker på är dansken Christian Eriksen som inför sportvärldens ögon föll ihop under en EM-match i fotboll 2021. Hans hjärta hade stannat, och stod still i ett par minuter.
I sin journal har Gro Hansen kunnat läsa att hennes hjärta stod still i 23 minuter.
Det borde vara självklart att alla med HLR-utbildning får registrera sig i regionens hjärt- lungräddarapp, tycker Gro Hansen och Roine Jansson.
– Jag ser det som att jag var död. Och så tänker jag att jag haft en väldig tur, oddsen var ju så dåliga.
Under de 23 minutrarna höll bröstkompressionerna henne vid liv. I vinter har UNT publicerat flera nyhets- och debattartiklar om insatser vid hjärtstopp, bland annat om en livräddarapp i mobilen. Den larmar personer som registrerat att de kan hjärt-lungräddning, när någon i deras närhet drabbats av hjärtstopp och 112 fått ett larm. I Region Uppsala kan bara sjukvårdsanställda registrera sig i appen. Det här har fått kritik av andra HLR-kunniga.
Gro Hansen håller med kritikerna: Alla borde kunna registrera sig och få ett larm.
– Roine är ju ett bevis på att man inte behöver vara utbildad, säger hon.
Sannolikt finns flera skäl till att hennes hjärta stannade. Ett kan vara ett hjärtfel som hon medicinerats för. Beskedet ett par år innan hjärtstoppet var att hon var återställd och kunde trappa ned på medicineringen. Kanske var det ett felbeslut
Gro Hansens härta stod still i över 20 minuter. "Jag ser det som att jag var död", säger hon.
– I kombination med att jag var väldigt stressad jobbmässigt och privat kan det ha orsakat stoppet. Men man vet inte, och jag kan leva med att inte veta det. Det är okej.
För leva kan hon nu, med mediciner, sin hjärtstartare, och med Roine vid sin sida, den ödmjuke livräddaren som inte tvekade när det gällde som mest, men som hellre lyfter fram hjälpen från 112.
Det gäller att leva medan man lever, konstaterar samboparet i soffan. De vet båda att det kan ta slut fort. Roine har själv haft en stroke.
– Men jag är inte rädd för att dö, det kommer vi att göra någon dag, säger han.
Gro fyller i:
– Fram tills dess ska man ha det kul och bra.
Gro Hansen överlevde ett 23 minuter långt hjärtstopp. Sambon Roine Janssons rädddande insatser var avgörande.