"Vi är vana, vi har växt upp med det", säger Nika Forghani Asl (till höger) om kändisskapet i Iran. Serien Paytakht har rullat sedan 2011 – då var Sara och Nika 7 år och hade redan medverkat i sex filmer.
När planet landat i Teheran utbröt kaos på flygplatsen. Folk skrek, vakter tillkallades. Anledningen? Sara och Nika Forghani Asl hade anlänt: tv-stjärnor från den iranska komediserien "Paytakht".
Nu sätter sig samma tonårstjejer i ett hörn av Café Leijon i Rosendal. Ingen höjer på ögonbrynen för det. De kommer direkt från ett prov i religion – efteråt väntar rastning av hunden Pajro. Hemma i Gottsunda finns också en hamster och akvariefiskar. Ja, och så mamma Nasrin förstås, och hennes egenknutna persiska mattor.
Nika och Sara Forghani Asl skrattar när de berättar om sitt dubbelliv.
– Vi kan aldrig gå ut och handla i Iran. Folk gråter och följer efter oss, vill ta bilder, alla känner igen oss. Här i Uppsala har vi ett jättenormalt liv, säger Nika.
År 2011, när komediserien Paytakht ("huvudstad" på persiska) hade premiär, var Sara och Nika sju år gamla. Då hade de redan medverkat i sex filmer. Två år senare flyttade de till Uppsala, där flera släktingar redan bodde.
– Mamma ville att vi skulle plugga i frihet, berättar Nika.
Tvillingarna går i samma klass och är kollegor i tv-serien Paytakht. Ändå tröttnar de aldrig på varandra. "Om Nika inte är i skolan en dag så pratar jag inte så mycket. Vissa tvillingar gillar inte det där, de vill inte ha en bror eller syster som är jättelik dem själva. Men för oss spelar det ingen roll, man känner att man aldrig är ensam", säger Sara (till vänster).
Paytakht har hittills haft sex säsonger, så genom åren har systrarna lämnat Uppsala med jämna mellanrum för att bo hos sin mormor och morfar i Teheran. De spelar döttrarna till huvudpersonen Naghi, som flyttar med sin familj från landsbygden in till storstaden Teheran. Många komiska situationer uppstår i serien, och skådespelarna har lika roligt bakom kameran, berättar de.
– Bakom inspelningarna skrattar vi också, vi måste hela tiden börja om. Vi är jättenära vänner med de andra skådespelarna, de är som en andra familj, säger Nika.
Nika Forghani Asl säger att om hon blir kvar i Sverige, vill hon gärna fortsätta skådespela även här.
Men just nu är allt satt på paus.
Sedan demonstrationerna i Iran bröt ut är det osäkert när eller ens om inspelningarna av Paytakht kan fortsätta. Efter att 22-åriga Mahsa Amini i september greps och misshandlades till döds av Irans sedlighetspolis för att ha brutit mot regeln att täcka håret med hijab, har protester blossat upp över hela landet. Dessa har mötts av våldsamt motstånd från regimen, och demonstranter har fängslats och avrättats.
Nika berättar att hon möts hon av rapporter inifrån hemlandet så fort hon öppnar Instagram.
– Jag är ledsen hela tiden för jag vet inte vad som händer i vårt land och vet inte hur vår familj mår.
Nika och Sara har tillsammans nästan två miljoner följare på Instragram. Det lägger mycket tid åt att prata med sina fans, och det finns otaliga fan-konton som kretsar enbart kring systrarna. "De har känt oss länge, jag älskar dem", säger Sara.
De pratar konstant med sina fans via sociala medier; på Instagram har de tillsammans drygt 1,9 miljoner följare och det finns flera chattgrupper där fansen kan skriva till dem. Ibland kritiseras de också, när följarna inte tycker att de gör tillräckligt för att stötta sina landsmän.
– Jag försöker göra allt jag kan och dela på Instagram vad som händer, jag kan inte göra så mycket mer, säger Nika.
Det svåraste med skådis-jobbet är att komma ihåg dialogen – "och att hålla sig vaken hela tiden", berättar Sara Forghani Asl (till vänster). De har varit med i ett teatersällskap i Gottsunda tidigare, vilket var första gången de skådespelade på svenska.
Sara visar ett meddelande från en tjej som skickat en bild inifrån sitt klassrum: Alla, inklusive den kvinnliga läraren, har tagit av sin hijab.
Vad tänker du när du ser den bilden?
– Jag blir jätteglad. Det finns många som gillar hijab, men också många som vill ha frihet. Och det handlar inte bara om hijab, det finns många problem. Det de vill är att någon ska höra dem.
Många av Sara och Nikas släktingar och vänner bor kvar i Iran, men det går inte alltid att nå dem eftersom internet regelbundet utsätts för störningar. ”Allt är osäkert, jag vet inte vad som kommer hända nu. Vi hoppas att allt blir bättre”, säger Sara.
Det är stor skillnad på att vara tjej i Sverige och i Iran, konstaterar systrarna.
– I skolan i Sverige får du färga håret, måla naglarna, i Iran får du inte göra någonting, säger Sara.
– Sverige har mer frihet för alla, inte bara kvinnor. Iran är ett islamiskt land, där är det inte så. I Sverige får du har vilken religion du vill, i Iran måste du vara muslim, fyller Nika i.
Sara och Nika bor i Gottsunda tillsammans med sin mamma Nasrin. "Hon är som vår bästa vän, vi säger allt till henne", säger Nika.
Samtidigt älskar de sitt första hemland.
– Vi föddes där och vår familj och vänner är där, säger Nika.
Sista terminen av Sprintprogrammet på Rosendalsgymnasiet har just börjat för Nika och Sara. Det är ett förberedande gymnasieprogram med språkintroduktion. Efter sommaren är det dags att välja linje och det lutar åt "sam-beteende", samma som flera av tvillingarnas vänner.
Två av Nika och Saras klasskompisar är också tvillingar – från vänster Nirmine och Narimane Mokrini, 18. "Vi har samma drömmar. Och jätteofta när vi har önskat något har det hänt sen. Vi har stark attraktion för att vi är tvillingar", säger Narimane.
I klassen har de ett stort kompisgäng, där de flesta också kommit till Sverige från andra länder. Det är inte helt enkelt att lära känna svenskar, berättar Sara och Nika.
– I Iran känner de inte ens dig, men pratar med dig som om de känt dig i tio år. I Sverige måste de känna dig först. Vi har några vänner från Sverige men inte så många. Som sagt, de pratar inte med en, säger Sara.
Just nu följer Sara och Nika händelserna i Iran från Sverige. Om eller när de kan åka tillbaka för att filma är det ingen som vet.
Vad kan infödda svenskar lära sig av människor från exempelvis Iran?
– Alltså, prova komma fram och prata med människor som du inte känner. Det kan bli dina bästa vänner, säger Sara.