– Det var en växande frustration som ligger bakom mitt engagemang. Det är en brist på dialog inför beslut där de som bestämmer inte inser vad det får för konsekvenser, säger Måns Wikstad, lärare i historia, samhällskunskap och religion vid Fyrisskolan.
Gymnasielärarna har nu gått samman i "Lärarinitiativet för en hållbar gymnasieskola". Tanken är att få till möten med beslutsfattarna så att besluten om gymnasieskolan både blir mer långsiktiga och bättre förankrade.
Ett exempel de pekar på är när de lokala samverkansgrupperna togs bort. Det var ett forum där representanter för lärarna tillsammans med skolledningen kunde diskutera aktuella frågor på respektive skola.
– Det skedde med en oklar motivering om att det inte fungerat. Det är möjligt att det funnits kritik mot det inom grundskolan. Men det har fungerat utmärkt i gymnasieskolan, säger Pelle Brändén, lärare i matematik och filosofi vid Rosendalsgymnasiet.
– Ja, det är som det här med lärarassistenter som politikerna lanserat som ett stöd för lärarna. Det kanske fungerar som en hjälp i grundskolan, men när vi frågade gymnasielärarna hur många som vill ha en lärarassistent var det inte en enda som svarade ja, säger Anna Trulson, lärare i samhällskunskap och religion vid Rosendalsgymnasiet.
Hon berättar att de möttes av förvåning från politikerna när de berättade detta.
– Det är ofta som man klumpar ihop oss och talar om att man vill satsa på "skolan". Men vi undrar vilken skolform talar de om? säger Anna Trulson.
Gymnasielärarna upplever att de får tampas med stora arbetsmiljöproblem där de knappt hinner med sina ordinarie uppgifter. Samtidigt införs nya lönekriterier som innebär att fler undervisningsgrupper, något lärarna tidigare har fått övertidsersättning för, blivit ett kriterium i den individuella lönesättningen.
– Det går åt fel håll. Och det är eleverna som får betala. Vi vill med stolthet kunna undervisa och göra ett bra jobb. Nu finns betydligt mindre tid att förbereda lektioner så man får oftare slentrianmässigt återupprepa en lektion man gjort tidigare, säger Pelle Brändén.
Anna Trulson säger att de tuffa arbetsförhållandena märks i galopperande sjukskrivningstal. En enkät bland lärarna visade också att många upplever att arbetsbördan är för tung.
– Det är åtminstone en fjärdedel av lärarskaran på Rosendalsgymnasiet, förmodligen fler, som väljer att inte jobba heltid för att orka med, säger hon.
Gymnasielärarna pekar också på höga lokalkostnaderna och ospecificerade overheadkostnader som gymnasieskolorna måste betala i stället för att satsa på undervisningen, samtidigt som det är trångbott i de dyra lokalerna som inte räcker till för till exempel grupparbeten. När man rangordnar kommunerna efter lärartäthet i den kommunala gymnasieskolan hamnar Uppsala på plats 230 av 251, enligt Skolverkets statistik.
Dessutom pekar lärarna på att besluten är kortsiktiga.
– När GUC flyttade till Björkgatan byggde man om lokalerna vid Bolandsgymnasiet för 55 miljoner kronor. Sedan dröjde det bara några år innan det estetiska programmet skulle flytta igen när GUC lades ner. Det är pengar i sjön, säger Kerstin Nordström, lärare på Celsiusskolan.
Måns Wikstad nämner också exempel på toppstyrning som är både ineffektiv och visar på bristande förtroende inom organisationen.
– Om jag ska åka på en konferens eller ett lärarutbyte utomlands kan varken rektorn eller gymnasiechefen bevilja det. Det ska gå för godkännande ända upp till utbildningsdirektören.