Han är Sveriges man i Zimbabwe

Sten Rylander är förvånad och glad över intresset för Zimbabwe.
- Jag är imponerad av medias ambitioner. De hör av sig så fort något händer, säger han och bjuder oss att komma in i den vackra, luftiga lägenheten i Lechehuset på Vindhemsgatan. Överallt finns spår av hans långa, afrikanska ambassadörsgärning. Det är uttrycksfulla snidesarbeten, afrikansk bildkonst, utsökta hantverksföremål - många är personliga gåvor.
Att han en gång valde Utrikesdepartementet berodde på att han tagit starkt intryck av den internationella solidaritetsrörelsen under 1960- och 70-talen.
- Många av oss som var radikala gick direkt från FNL-rörelsen till engagemang i Afrikafrågor i allmänhet och befrielserörelserna i synnerhet.
Att fjällvandra är ett av hans sätt att varva ner och "ladda positivitet" - hans främsta källa till kraft, glädje och optimism. Han berättar lyckligt om turen, hur blå himlen var, hur varmt solskenet kändes.

Och alla ska veta att han behövt tanka kraft. Det har varit tuffa dagar på jobbet de senaste månaderna. Sten Rylander har alltid stått upp för demokratiska rättigheter, och inte låtit det stanna bara vid ord. När oppositionsledaren Morgan Tsvangirai misshandlades av Mugabeanhängare på en polisstation åkte den svenske ambasssadören direkt dit och stoppade misshandeln. Resultatet lät inte vänta på sig. I regeringstrogna tidningar avbildades Sten Rylander snart i hånfulla karikatyrer, som grym viking.
- Man vill inte höra kritik alls. Kommer den från Sverige, som stött Zimbabwe blir den desto mer kännbar, säger ambassadören avspänt.
Medan han serverar kaffet berättar han att det gått utför snabbt för Zimbabwe det senaste året. En tredjedel av befolkningen har lämnat landet, däribland lärare, läkare och sjuksköterskor. Flyktingströmmen påverkar den afrikanska kontinenten"katastrofalt negativt", enligt Sten Rylander.
- Därför har Mugabekritik börjat höras från resten av Afrika, speciellt Botswana och Zambia. Sydafrika ligger lågt på grund av sin medlarroll, men en del tyst diplomati förekommer.
Mugabe anser att USA, EU och Västeruropa bär skulden till landets problem. Sten Rylander säger att han har en "hangup" vad gäller kolonialismen.
- Han tror på allvar att Väst vill återinföra kolonialsystemet.
Sten Rylander har träffat Mugabe flera gånger, bland annat då han överlämnade sina kreditivbrev.
- Han höll en lång utläggning om sina band till Sverige under -60-, -70- och 80-talet. Mugabe satt ju fängslad och var en av Amnestys samvetsfångar.

Efter självständigheten fick Zimbabwe biståndsstöd. Det svenska stödet drogs in när landet blev allt våldsammare. Mugabes reaktion lät inte vänta på sig. Det blev ambassadör Rylanders sak att förklara skälet:
- "Et tu Brute", (lat Även du min Brutus) var det första han sa när vi möttes. Sedan ville han veta varför vi bröt avtalet, varför vi "hade hoppat på britternas tåg". Jag svarade att restriktionerna skulle försvinna om våldet och brotten mot mänskliga, demokratiska rättigheter upphörde.
Vilka är "Mugabes folk", och vad är det som driver dem?
- Mugabe bedriver en form av patronage, det finns inget bra svenskt ord för det. Han köper upp folk och belönar dem för deras insatser genom att skänka maskiner till jordbruket eller penninggåvor. Men även inom den gruppen inser man nu att Zimbabwe närmar sig ekonomisk kollaps, säger Sten Rylander, och visar zimbabwiska sedlar med massor av nollor. När han kom till Zimbabwe 2006 låg USA-dollarn och den zimbabwiska dollarn lika, 1-1.
- I dag är en USA-dollar 100 miljarder zimbabwiska. Det kommer nya sedlar nästan varje dag.
Sten Rylander tror att situationen inte kan bli mycket värre. Under april-juni har våldet eskalerat. Han följer utvecklingen, och anser att Zimbabwe befinner sig i ett avgörande, "spännande läge".
-Förhandlingar pågår i denna stund. En lösning det talas om är samregering med oppositionen. Tanken är att låta Mugabe kvarstå ett par år som en sorts ceremoniell "head of state" och återinföra posten som premiärminister till Tsvangirai. Samtalen rör även amnestifrågor.
Medan Sten Rylander följer oss ner till porten säger han att han tänker fortsätta stå upp för demokratin i Zimbabwe, och att han aldrig tänker ge upp.
- Jag tror på en upplösning om ett par år, och hoppas få uppleva det på plats. Våren 2010 är min tid som ambassadör över.