28 grader och klockan är bara halv elva. 30 grader klockan tolv. Det är pötthett, som de säger i Värmland. Inte undra på att SMHI har gjort en värmevarning av andra klassen - den högsta. Men i Gränby finns det kyla att få för den som inte står ut och är trött på att bada.
Johan Eriksson som arbetar för Uppsala kommun på Gränby sportfält är på väg från hettan på friidrottsanläggningen till nästa uppdrag. Klockan 13 börjar ett hockeyläger för ungdomar med ispass och C-hallen måste vara i toppskick. Han frågar om jag vill hänga med in. Å, vad skönt, tänker jag. Svalka!
– Här är det air condition hela dagarna. Cirka fem grader är det i hallen, berättar han när han drar på sig en rejäl jacka och backar ut ismaskinen.
I hallen ligger isen och ser otroligt inbjudande ut. Johan Eriksson förklarar hur man gör is, att det blir tjockast mot sargerna, och tunnast i mitten och att göra is handlar om att hyvla av där det behövs och lägga mer vatten där det behövs för att det ska bli perfekt.
– 3 centimeter ska det vara, säger han och frågar om jag vill åka med.
Och det vill jag givetvis. Alla sportintresserade har väl någon gång drömt om att få åka ismaskin. Och så får jag det, mitt i högsommaren!
Vi börjar längs med sargen. Det går inte fort men ändå blir det ett behagligt vinddrag när vi åker.
– Värmen ute spelar ingen större roll för isen här som redan är lagd. Men om ett par veckor ska vi göra is i A-hallen där det inte finns is nu. Det kan bli svårare om värmeböljan är kvar. Då kan det bli nattjobb, säger Johan Eriksson.
Semester hade han i april, och jag frågar om det är trist att missa värmen ute om dagarna.
– Jag jobbar pass så att jag kan vara ute också, så det är perfekt. Nu får jag både och, säger han.
Efter några svalkande varv tackar jag för skjutsen och kliver av. Det börjar bli kallt om de shortsbara benen. Jag går ut ur hallen och möter en brutal vägg av värme. Termometern i bilen visar 31,5 grader. Jag inser att jag behöver ny svalka. Och den finns, en kilometer bort.
I Nyby har kommunen sin snötipp. Så här års ser det ut som ett månlandskap av grus och skräp. Men kanske finns det snö kvar på någon skuggig plats? Jag hittar ingen snö som syns på ytan, men jag känner att den finns där under, eftersom jag inte sjunker ner i gruset när jag går. Och vill man jobba lite för svalkan så går det. Jag gräver i gruset och fram kommer det vita guldet, isberget där under. Fast så vit och vacker är det inte. Mest geggigt och lerigt. Men svalt. Och det är mycket värt i värmeböljan.